Häftigt hur vissa saker bara fastnar direkt..?!

Jag och Spira tog samma runda under eftermiddagspromenaden som vi gick i förmiddags.. Och vi gjorde det med vana.. *smile* Jag med femton meter lina som en nybliven proffs..(?!) och Spira med full koll på vilka stigar vi skulle gå.

- Det är något speciellt med att ligga ute i det fria och tugga pinne, eller kotte som det var just här när denna bilden togs..

- Här har Spira hört något och står och spanar, redo för en eventuell jakt.. (som är teknisk omöjlig, då jag står lika redo och håller hårt i andra änden av linan..)

Spira somnat under köksbordet, efter en långpromenad i skogen hemma hos min mamma.

Eftersom det var första gången vi gick just denna rundan och eftersom jag ännu inte litar mer än 80% på att Spira inte ska bli rädd, springa iväg och komma bort, fick vi båda jobbat med en sk. spårlina idag.
- Underbart att se (!!) hur Spira, som fick gå före, som om hon var lös, stannade till då och då för att se så att jag var med. Precis som varje gång hon letade upp mig när jag gömde mig bakom olika träd vid olika tillfällen!!

Inte helt lätt att jobba med en 15-meter lång lina i skogen dock.. *smile* ..men vi redde ut det ganska så bra, lilla Spira och jag..

Idag var det andra gången jag använder mig av Spiras långkoppel, eller spårlina, eller vad det nu heter..?! Första gången var på öppen gräsmatta, så ni kan ju tänka er själva vad dagens utmaning var..?! *hahaha*

- Jag kan ju säga att det är tur att mitt lilla hjärta har lärt sig "sida", vilket innebär att hon ska gå på samma sida som jag. Mest tänkt gällande lyktstolparna hemma i stan, men fungerar även på träden i skogen! *smile*