En helg hos "mormor" i skogen, innebär inte bara långa skogspromenader tillsammans med matte..

Det innebär även nattlig lyx med flocken, tryggt samlad i ett och samma rum..

Häftigt hur vissa saker bara fastnar direkt..?!

Jag och Spira tog samma runda under eftermiddagspromenaden som vi gick i förmiddags.. Och vi gjorde det med vana.. *smile* Jag med femton meter lina som en nybliven proffs..(?!) och Spira med full koll på vilka stigar vi skulle gå.

- Det är något speciellt med att ligga ute i det fria och tugga pinne, eller kotte som det var just här när denna bilden togs..

- Här har Spira hört något och står och spanar, redo för en eventuell jakt.. (som är teknisk omöjlig, då jag står lika redo och håller hårt i andra änden av linan..)

Spira somnat under köksbordet, efter en långpromenad i skogen hemma hos min mamma.

Eftersom det var första gången vi gick just denna rundan och eftersom jag ännu inte litar mer än 80% på att Spira inte ska bli rädd, springa iväg och komma bort, fick vi båda jobbat med en sk. spårlina idag.
- Underbart att se (!!) hur Spira, som fick gå före, som om hon var lös, stannade till då och då för att se så att jag var med. Precis som varje gång hon letade upp mig när jag gömde mig bakom olika träd vid olika tillfällen!!

Inte helt lätt att jobba med en 15-meter lång lina i skogen dock.. *smile* ..men vi redde ut det ganska så bra, lilla Spira och jag..

Idag var det andra gången jag använder mig av Spiras långkoppel, eller spårlina, eller vad det nu heter..?! Första gången var på öppen gräsmatta, så ni kan ju tänka er själva vad dagens utmaning var..?! *hahaha*

- Jag kan ju säga att det är tur att mitt lilla hjärta har lärt sig "sida", vilket innebär att hon ska gå på samma sida som jag. Mest tänkt gällande lyktstolparna hemma i stan, men fungerar även på träden i skogen! *smile*

Vi börjar nu, efter snart en månad tillsammans hitta rytmen i vardagen..

Myten som säger att "man som hundägare MÅSTE gå upp i ottan" stämmer inte alls in på oss, då vår lilla Spira ordagrant får dras upp ur sängen, eller soffan de morgnar jag börjar tidigt.

På bilderna nedan, ser ni en lycklig hund, ute på middagspromenad..

.. Eller ja, just här har hon hittat en pinne som var väldigt god att tugga på! *smile*

Spiras första halsband, köpte jag innan hon kom till Sverige. Eftersom jag inte var riktigt säker på vilket som skulle passa henne bäst, blev det efter mycket om och men, ett lila halvstryp som även kunde användas utan "strypfunktionen" (låter ju hemskt när man skriver det så här, men alla ni som har hund vet förhoppningsvis vad jag menar..?!)

Hur som helst.. Märket var av rukka och det fungerade jättebra, i alla fall fram tills det att Spira bestämde sig för att tugga sönder det.. (?!) Tack vare att det första fungerade så bra, blev det att jag köpte ett nytt, precis likadant fast i svart och passade då också på att köpa ett annat, lite smidigare läderhalband, i tankar om att jag vill att Spira alltid ska ha ett halsband på sig, med namnbricka i när vi är ute. (Även om hon är chippad, känns det som en bra idé.)

Nåväl.. Det känns som om jag svamlar..?! Det jag ville komma fram till var att helt plötsligt blev det väldigt många halsband att hålla koll på.. Av och på i bilen, då jag inte vill ge henne fler möjligheter att tugga sönder ännu ett.. så summa sumarum - Det blev att vi skippade "halvstrypet" och gick ut på kvällens runda i den slimmade varianten, med vanligt spänne och namnbricka..

- Och kan ni tänka er..?! Plötsligt gick Spira som en kung (läs drottning) vid min sida?!! Minsta lilla det tog emot, saktade hon in och till och med mötte min blick ett flertal gånger..?!!

Jag VET att ett konstant tryck runt halsen triggar igång hundar till att dra ännu mer, men eftersom Spira bara blivit bättre och bättre på att gå i koppel, sedan hon kom hit, (helt utan någon som helst koppelvana) erkänner jag att jag inte tänkt tanken.. förrän nu..

Kanske ett tips till andra, som också har relativt duktiga hundar..?! Kan vara så att era små pälsklingar är proffs utan att ni vet om det..?! *smile*

Vill tillägga att Spira vanligtvis har sele, (också av märket rukka) när vi är ute på långrundor, vilket alltid har fungerat bättre än halsbandet med halvstryp.. men ikväll överträffade hon sig själv och jag kan bara säga att jag är stolt över min lilla skönhet!

Här kör vi lite "gangsta".. med pappas favorithalsband med nitar på.. och Spira kollar läget innan vi "går mot rött"..

- Observera att vi MÅSTE passera dessa skyltar för att komma hem, så egentligen är vi inte mer "gangsta" än så.. *smile*

När Spira kom till oss den andra oktober (2016) var allting omkring henne nytt, främmande och naturligtvis skrämmande..

Till en början kunde jag inte riktigt förstå, hur det kom sig att hon var så rädd för andra hundar, då hon enligt mina tankar borde vara van från hundgården där hon kom ifrån..?! Men när jag sedan tänkte efter, kom jag ju på att hon faktiskt kom till djurhemmet som liten valp och att hon förmodligen har fått veta "sin plats", då de äldre hundarna på hemmet förmodligen visat sin naturliga dominans.

Allt vi har gjort sedan Spira kom till familjen, har inneburit "träning" på ett eller annat sätt, men fokus har legat på att stärka hennes självkänsla.

Att som regel inte säga nej till allt, utan att visa "rätt" istället och att ge beröm precis hela tiden, varje gång hon gör bra, har börjat visa resultat och sakta men säkert börjar Spira förstå vad som är okej, alternativ inte.

När det gäller att träffa andra hundar har hon utvecklats från att vilja fly i panik, till att stå kvar, vifta på svansen och vilja ta kontakt.

Spira är fortfarande väldigt valpig i sitt sätt (hon är ju trots sin storlek, bara sju månader gammal..) vilket gör det lättare för människor vi möter, att förstå hennes rädsla.

När vi träffar andra hundar i rastgården finns det en del människor som försöker "trösta" min lite osäkra Spira, men de brukar förstå ganska så snabbt när man ber dem att sluta.

Det händer fortfarande att Spira vill "komma upp", gömma sig och söka skydd, genom att ställa sig upp på bakbenen upp mot min eller annan människas rygg.. men för att inte stärka hennes rädsla, ignorerar jag henne, går bort ifrån "faran" och pockar på Spiras uppmärksamhet, gärna med bollen som lockbete, vilken hon älskar att leka med. Då glömmer hon "faran" (den andra hunden) som då oftast inte bryr sig om henne.

Vi har mött många hundar de senaste veckorna och de flesta har varit dominanta genom ålder eller dylik. Alla har dock varit snälla och tacksamt aldrig gjort något utfall, mer än tillrättavisat genom ett skall eller två. Det har tagit några minuter innan Spira har vågat börja leka, men har vid varje tillfälle lyckats komma över sin rädsla och kommit igång med gemensamma lekar - allt ifrån att springa runt, till att leka med bollar eller andra kastleksaker.

Vid två tillfällen än så länge, har vi träffat andra hundar som också varit lite rädda, något som Spira kunnat läsa av med en gång, vilket har fått hennes självkänsla att växa. Spira är helt fantastisk vad gäller hundspråk och jag är så stolt över mitt "lilla" hjärta! Som idag, när hon sprang tillsammans med en annan lite osäker hund.. Spira ville leka och kom i full fart mot den andra hunden, men rundade av för att springa runt och inte direkt på den andra.
- Det är en fröjd, som observant hundägare att se!! Älskade hund!!

Här sitter vi tillsammans i bilen, eller ja.. Jag sitter och Spira ligger.. efter ännu ett bra hundmöte i rastgården.

Träningen i detta, är att gilla bilen, vilket hon egentligen redan gör.. men också att kunna slappna av, trots allt som händer utanför..

Och ja, det gick bra.. En stund i all fall.. *smile*

Möt Chloe, Spiras syster..

Chloe är fortfarande hemlös, kvar på djurhemmet i Spanien.

Om du går i tankar på att skaffa hund, vill jag tipsa dig om att gå in på Amigos Mios hemsida, för att kanske hitta just din "bästa vän"..?! Där kan du också hitta Chloe, i fliken "hundar söker hem /mellan"..

Bilderna på Chloe, som jag visar här, är de senast tagna på djurhemmet. (Bilderna på hemsidan är något äldre..)