Direktlänk till inlägg 23 oktober 2016
När Spira kom till oss den andra oktober (2016) var allting omkring henne nytt, främmande och naturligtvis skrämmande..
Till en början kunde jag inte riktigt förstå, hur det kom sig att hon var så rädd för andra hundar, då hon enligt mina tankar borde vara van från hundgården där hon kom ifrån..?! Men när jag sedan tänkte efter, kom jag ju på att hon faktiskt kom till djurhemmet som liten valp och att hon förmodligen har fått veta "sin plats", då de äldre hundarna på hemmet förmodligen visat sin naturliga dominans.
Allt vi har gjort sedan Spira kom till familjen, har inneburit "träning" på ett eller annat sätt, men fokus har legat på att stärka hennes självkänsla.
Att som regel inte säga nej till allt, utan att visa "rätt" istället och att ge beröm precis hela tiden, varje gång hon gör bra, har börjat visa resultat och sakta men säkert börjar Spira förstå vad som är okej, alternativ inte.
När det gäller att träffa andra hundar har hon utvecklats från att vilja fly i panik, till att stå kvar, vifta på svansen och vilja ta kontakt.
Spira är fortfarande väldigt valpig i sitt sätt (hon är ju trots sin storlek, bara sju månader gammal..) vilket gör det lättare för människor vi möter, att förstå hennes rädsla.
När vi träffar andra hundar i rastgården finns det en del människor som försöker "trösta" min lite osäkra Spira, men de brukar förstå ganska så snabbt när man ber dem att sluta.
Det händer fortfarande att Spira vill "komma upp", gömma sig och söka skydd, genom att ställa sig upp på bakbenen upp mot min eller annan människas rygg.. men för att inte stärka hennes rädsla, ignorerar jag henne, går bort ifrån "faran" och pockar på Spiras uppmärksamhet, gärna med bollen som lockbete, vilken hon älskar att leka med. Då glömmer hon "faran" (den andra hunden) som då oftast inte bryr sig om henne.
Vi har mött många hundar de senaste veckorna och de flesta har varit dominanta genom ålder eller dylik. Alla har dock varit snälla och tacksamt aldrig gjort något utfall, mer än tillrättavisat genom ett skall eller två. Det har tagit några minuter innan Spira har vågat börja leka, men har vid varje tillfälle lyckats komma över sin rädsla och kommit igång med gemensamma lekar - allt ifrån att springa runt, till att leka med bollar eller andra kastleksaker.
Vid två tillfällen än så länge, har vi träffat andra hundar som också varit lite rädda, något som Spira kunnat läsa av med en gång, vilket har fått hennes självkänsla att växa. Spira är helt fantastisk vad gäller hundspråk och jag är så stolt över mitt "lilla" hjärta! Som idag, när hon sprang tillsammans med en annan lite osäker hund.. Spira ville leka och kom i full fart mot den andra hunden, men rundade av för att springa runt och inte direkt på den andra.
- Det är en fröjd, som observant hundägare att se!! Älskade hund!!
Här sitter vi tillsammans i bilen, eller ja.. Jag sitter och Spira ligger.. efter ännu ett bra hundmöte i rastgården.
Träningen i detta, är att gilla bilen, vilket hon egentligen redan gör.. men också att kunna slappna av, trots allt som händer utanför..
Och ja, det gick bra.. En stund i all fall.. *smile*
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|
Tryck på bilden för att, via länk, komma till organisationen som hjälpte min Spira att komma till
mig i Sverige..