Spira älskar att tugga och får därför rätt många ben.. Vi har provat en rad olika märken, i olikastorlekar, med olika tuggmotstånd.. och kommit fram till att malda tuggpinnar inte är lika omtyckta som de i råhud. Ben med knutar är bra, men är de för stora äts bara hälften upp. Tuggringar är goda, men svåra att hålla fast och intresset sinar..

Färskben, som grisöron eller knorrar är uppskattade, men måste antingen lekas med, eller gömmas först, innan de kan ätas upp..

Favoriten.. är Dogmans Smakrika Tuggpinnar med kycklingkött.

Smaken av kyckling lockar och pinnen är lagom stor, så intresset håller i sig nästan hela pinnen..

Finns i de flesta dagvarubutiker och kostar strax under 30 kronor, beroende på butik.

Spiras första halsband, köpte jag innan hon kom till Sverige. Eftersom jag inte var riktigt säker på vilket som skulle passa henne bäst, blev det efter mycket om och men, ett lila halvstryp som även kunde användas utan "strypfunktionen" (låter ju hemskt när man skriver det så här, men alla ni som har hund vet förhoppningsvis vad jag menar..?!)

Hur som helst.. Märket var av rukka och det fungerade jättebra, i alla fall fram tills det att Spira bestämde sig för att tugga sönder det.. (?!) Tack vare att det första fungerade så bra, blev det att jag köpte ett nytt, precis likadant fast i svart och passade då också på att köpa ett annat, lite smidigare läderhalband, i tankar om att jag vill att Spira alltid ska ha ett halsband på sig, med namnbricka i när vi är ute. (Även om hon är chippad, känns det som en bra idé.)

Nåväl.. Det känns som om jag svamlar..?! Det jag ville komma fram till var att helt plötsligt blev det väldigt många halsband att hålla koll på.. Av och på i bilen, då jag inte vill ge henne fler möjligheter att tugga sönder ännu ett.. så summa sumarum - Det blev att vi skippade "halvstrypet" och gick ut på kvällens runda i den slimmade varianten, med vanligt spänne och namnbricka..

- Och kan ni tänka er..?! Plötsligt gick Spira som en kung (läs drottning) vid min sida?!! Minsta lilla det tog emot, saktade hon in och till och med mötte min blick ett flertal gånger..?!!

Jag VET att ett konstant tryck runt halsen triggar igång hundar till att dra ännu mer, men eftersom Spira bara blivit bättre och bättre på att gå i koppel, sedan hon kom hit, (helt utan någon som helst koppelvana) erkänner jag att jag inte tänkt tanken.. förrän nu..

Kanske ett tips till andra, som också har relativt duktiga hundar..?! Kan vara så att era små pälsklingar är proffs utan att ni vet om det..?! *smile*

Vill tillägga att Spira vanligtvis har sele, (också av märket rukka) när vi är ute på långrundor, vilket alltid har fungerat bättre än halsbandet med halvstryp.. men ikväll överträffade hon sig själv och jag kan bara säga att jag är stolt över min lilla skönhet!

Här kör vi lite "gangsta".. med pappas favorithalsband med nitar på.. och Spira kollar läget innan vi "går mot rött"..

- Observera att vi MÅSTE passera dessa skyltar för att komma hem, så egentligen är vi inte mer "gangsta" än så.. *smile*