Idag hade jag veckans kortaste dag på jobb, vilket enligt rutin innebär tidigare långrunda än vanligt, tillsammans med min lilla "Spiris"..

Vanligtvis brukar vi åka till en av våra två favorit hundrastgårdar, men idag var det dags för promenaden jag väntat på.. Promenaden där Spira får gå lös hela vägen!

Eftersom vi bor i stan, med rätt så mycket trafik runt omkring, så har jag tidigare bara vågat ha Spira lös vid enstaka tillfällen på en speciell gräsmatta omringad av buskar och då med full fokus på boll och lek.. Allt annat har legat på vänt, på grund av att Spira varit rädd för mycket och för att bandet oss emellan inte varit starkt nog för att hon helt säkert skulle välja mig före att fly för sitt liv..

Men så idag var det dags..
Efter en och en halv, intensiv första månad tillsamman med min Spira, är förtroendet för henne mer påtagligt och det fortsätter att växa sig allt starkare för varje dag som går. Och vetskapen om att den faktiskt är ömsesidig, fick mig att ta beslutet om dagens äventyr, vårt nästa gemensamma steg i vår underbara utveckling..!

Det blev en lerig och någon halkig runda på cirka 2,7 km.. och Spira, mitt lilla hjärta, skötte sig verkligen jättebra! Hon hade full koll på mig, näst intill hela tiden.. De tre gånger hon gick lite för långt fram (enligt mig) passade jag på att gömma mig bakom en buske eller liknande.. Och jag måste ju bara skryta om hur super-duktig Spira är på att komma tillbaka och leta upp mig varje gång jag "försvinner"..!

Efter ganska så exakt 40 minuter, var mina fötter blöta in på strumporna och Spira hade lera upp till magen, men ingen av oss brydde oss speciellt över det.. Det var snarare en fröjd för oss båda! Spira hade fått springa fritt och jaga fåglar, som hon gladeligen hoppar efter.. Och jag fick bevis på att min pälskling trivs i min närvaro.. (och att vi behöver träna ännu lite bättre på inkallning! *smile)

När vi senare kom hem, var det rätt in i duschen för den lerigaste hunden tillbaka i stan.. Spiras allra första svenska dusch, tro det eller ej. Spira verkade dock inte lika inspirerad som jag.. (?!) fritt tolkat av mig.. *smile* Men det gick väldigt bra ändå. (Hon gillar kanske inte att duscha, men att bli torkad efteråt vet jag sedan tidigare att hon älskar..)

Här är pinan över och Spira tar välförtjänt igen sig på mattan, intill mig i soffan, i vardagsrummet..

- Älskade lilla trollpälskling, förgyller mitt liv..!!

Jag vet inte om ni minns tv-serien "Alf" som gick på tv för en herrans massa år sedan..?! Men det finns de som kan se vissa likheter, mellan den lilla rymdvarelsen och mitt lilla hjärta..*smile*

- Är du en av de som ser likheten..?!

Vår första månad tillsammans har passerat och bandet mellan mig och Spira knyts allt starkare..

..men så är det ju också -Spira & Jag- tillsammans i både vått och torrt. *smile*

(Trodde att Spira skulle vägra regniga dagar, men icke! Vi njuter! Det bästa med regnet dock, är handduken som väntar där inne.)

Att Spira gillar att tugga på i stort sett allt, är en av de saker vi jobbar mest på.. Och även om hon fortfarande tar saker hon inte får, så måste jag ändå berömma mitt hjärta, då hon blir bättre och bättre på att ta sina egna saker. Utan att överdriva har hon säkert ett tjugotal olika grejer att välja på, men grisen är den som hon gillar bäst..

När man får hem sin valp, vanligtvis som betydligt yngre än ett halvår gamla, är det viktigt att lära den att människohanden är snäll och vill gott.. något som Spira saknat i sin uppväxt på hundhemmet i Spanien. Inte för att hon har blivit skadad på något vis (!) men att kela är också något vi tränar på.. Och i morse låg hon faktiskt i mitt knä för första gången. Avslappnad med njutning, helt utan obehag!

(Bilden visar dock när hon "bara" har sökt sig nära, då kameran var utom räckhåll under tiden som hon låg i mitt knä..)

Varje dag händer det något nytt och varje dag ser jag hur min lilla Spira blir mer och mer trygg i sig själv och med sin plats vid min sida.

Att Spira var rädd för mörker, till exempel, är bara ett minne blott, då vi har bekämpat mörkrets "monster" genom att vara på olika rastgårdar utan större belysning.

Med andra ord.. det tar sig! *smile*

En helg hos "mormor" i skogen, innebär inte bara långa skogspromenader tillsammans med matte..

Det innebär även nattlig lyx med flocken, tryggt samlad i ett och samma rum..

Häftigt hur vissa saker bara fastnar direkt..?!

Jag och Spira tog samma runda under eftermiddagspromenaden som vi gick i förmiddags.. Och vi gjorde det med vana.. *smile* Jag med femton meter lina som en nybliven proffs..(?!) och Spira med full koll på vilka stigar vi skulle gå.

- Det är något speciellt med att ligga ute i det fria och tugga pinne, eller kotte som det var just här när denna bilden togs..

- Här har Spira hört något och står och spanar, redo för en eventuell jakt.. (som är teknisk omöjlig, då jag står lika redo och håller hårt i andra änden av linan..)

Spira somnat under köksbordet, efter en långpromenad i skogen hemma hos min mamma.

Eftersom det var första gången vi gick just denna rundan och eftersom jag ännu inte litar mer än 80% på att Spira inte ska bli rädd, springa iväg och komma bort, fick vi båda jobbat med en sk. spårlina idag.
- Underbart att se (!!) hur Spira, som fick gå före, som om hon var lös, stannade till då och då för att se så att jag var med. Precis som varje gång hon letade upp mig när jag gömde mig bakom olika träd vid olika tillfällen!!

Inte helt lätt att jobba med en 15-meter lång lina i skogen dock.. *smile* ..men vi redde ut det ganska så bra, lilla Spira och jag..

Idag var det andra gången jag använder mig av Spiras långkoppel, eller spårlina, eller vad det nu heter..?! Första gången var på öppen gräsmatta, så ni kan ju tänka er själva vad dagens utmaning var..?! *hahaha*

- Jag kan ju säga att det är tur att mitt lilla hjärta har lärt sig "sida", vilket innebär att hon ska gå på samma sida som jag. Mest tänkt gällande lyktstolparna hemma i stan, men fungerar även på träden i skogen! *smile*

Vi börjar nu, efter snart en månad tillsammans hitta rytmen i vardagen..

Myten som säger att "man som hundägare MÅSTE gå upp i ottan" stämmer inte alls in på oss, då vår lilla Spira ordagrant får dras upp ur sängen, eller soffan de morgnar jag börjar tidigt.

På bilderna nedan, ser ni en lycklig hund, ute på middagspromenad..

.. Eller ja, just här har hon hittat en pinne som var väldigt god att tugga på! *smile*