Spira som hittades övergiven på en kyrkogård i Spanien, för drygt sju månader sedan.. är nu snart tio månader gammal och bor, sedan snart tre månader, med en kärleksfullt familj här i Sverige. Hon är oerhört älskad och blir i lagom mängd bortskämd.. Så pass "lagom" att hon får en alldeles egen trädgård i julklapp.. Det kommer vara stressigt för henne, en tid över flytten, men sen har hon hela livet på sig att njuta!!

- Här njuter hon av lek tillsammans med mig (matte Jenny)

och favorit-bollen, i hundrastgården inte långt hemifrån..

Och med detta säger vi: GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!

Jag misstänker att det har med rasen (raserna) att göra.. som Spira besitter, men jag vet inte..?! Oavsett så brukar hon bända över huvudet, som om hon skulle göra en bakåtvolt, när hon ligger och tuggar på sin favoritleksak.. Ser inte helt bekvämt ut, men hon gör det varje gång..?! *smile*

- Bilden är grynig för det dåliga ljuset, men jag hoppas att det går bra att se ändå..?!

När min förra hund Bella (en JRT) var strax under året, träffade vi en äldre herre med sin schäfer. Hunden var otroligt lydig och det visade sig att mannen var en fd. polis som hade jobbat med hundar, inom yrket i många år. Vi samtalade en stund, mannen och jag, om just lydnad och under tiden som han gav mig en del tips, ville han visa upp ett trick som hans vackra schäfer hade lärt sig redan som valp..

Mannen tog upp en bit hundgodis ur fickan och tilltalade sin hund. Schäfern tog direkt ögonkontakt med mannen.. (redan där var jag som terrierägare imponerad..) Sedan tog mannen godisbiten och lade på schäferns ena tass, samtidigt som han sa "min".. Mannen tog ett steg bak, medan hans hund låg alldeles stilla för att efter några sekunder söka ny ögonkontakt med sin milda ägare.. "Varsågod" sade sedan mannen tyst och schäfern tog godisbiten och åt upp den. (WOW?!)

Jag blev så galet imponerad och det satte djupa spår i mig.. Det var något av det coolaste jag hade sett då, live, mellan människa och hund och jag bestämde mig där och då, att DET skulle jag lära min Bella.. vilket jag också gjorde med tiden!

Idag.. elva år senare.. har jag Spira.. (En adopterad och matglad unghund, 57cm i mankhöjd. Svenskregistrerad sedan två månader tillbaka. Full av energi, vilket innebär otålighet och inte sällan tappat intresse för nya övningar, men samtidigt otroligt smart.. och därför oerhört påhittig..)

Men precis som med min lilla Bella, har jag gett mig fanken på att lära min Spira detta coola trick!

Första gången jag introducerade tricket för Spira, gick det inte alls! *smile* 

Det flaxades med tassarna hejvilt, både på golvet, i luften och i mitt knä.. samtidigt som nosen gick i hundranittio och det naffsades överallt.. Efter några gånger, med träning av godis på golvet, bredvid, kom Spira på att det lönade sig med ögonkontakt, men flaxandet och naffsandet fortsatte och nio av tio gånger fick jag hålla för "min" godisbit..

Men skam den som ger sig..?!!

- Igår hände det!! (*Tjohoo*) Och jag är så STOLT!

Efter två månaders krävande träning satt den.. och lyckan är total!

Naturligtvis har vi en bit kvar innan vi är helt i mål.. men det känns redan som en seger, eftersom Spira har knäckt koden!!

När Spira kom till Sverige, tyckte hon att det verkade lite konstigt att ligga och sova i sängen.. Till en början hoppade hon upp och lade sig, men stannade inte kvar mer än i några minuter, förrän hon hoppade ner på golvet igen.

Efter cirka en månad stannade hon kvar i sängen, men valde då att ligga ihopkurad nere vid fotänden.

Idag, efter ytterligare en månad, ligger hon utsträckt sidan om mig, som vilket barn som helst.. *smile*

NÄRHET!!

Finns inga ord som kan beskriva känslan som uppstår, när ens "lilla" pälskling kommer och hoppar upp i soffan, för att lägga sig nära, nära, tätt intill..!! 

- Älskade hund, vad du värmer mitt hjärta!

Spira har inga som helst tendenser till att visa agg mot brevbäraren.. Hon bryr sig inte ett spår av post som dimper ner, in genom brevinkastet!! (Vilket är en underbar egenskap anser jag, som tidigare ägare av en terrier som blev totalt mosstokig innan någon knappt hann närma sig ytterdörren..*smile*)

Det finns stunder som jag kan känna mig aningen uppgiven.. Som till exempel den dagen, när jag hade varit ute och gått med Spira i en timme och kommer hem för att upptäcka att hon fortfarande inte kunde koppla av.. Och när jag, samma dag, efter totalt fyra timmars full "attention" på hunden, med konstant uppmärksamhet, inte kunde se så mycket som en skymt av att hon var på väg att ens tänka tanken på att varva ner, skulle jag kunna slå huvudet i väggen, ge upp och gå och lägga mig.. Man hinner göra ganska mycket på fyra timmar.. och när idéerna tog slut, vilket tog ungefär de fyra timmarna, var jag centimetrar från redo till att lämna in handduken.. (Men attans! Jag är så förbaskat envis, så att ge upp fungerar liksom inte riktigt för mig..?!) Jag lämnade över ansvaret på gubben, helt ovetande om mitt hårda "arbete".. och tog en välförtjänt paus på tjugo minuter innan jag återvände för att ta nya tag.. Jo tjena?! Hunden sov som en gris när jag kom tillbaka och gubben öste beröm över henne, då hon hade skött sig exemplariskt under tiden som jag varit utanför rummet.. (Där om något skulle jag vilja banka huvudet i väggen, men nöjde mig med att berömma min hund, som fortfarande låg och snarkade på golvet, som om hon aldrig hade gjort något annat.. *smile*)

Igår åkte jag och Spira hem till mina föräldrar i skogen.. Mycket för att komma ut och springa i det fria, men även för upplevelsens skull, då det är viktigt för mig att Spira klarar av nya miljöer, då jag vill kunna ha henne med mig överallt möjligt.. Och dessutom ska vi snart dit igen och fira jul, så ja.. det kändes naturligt och som bonus få lite kvalitetstid bara hon och jag, utan barn och gubbe..

Nåväl.. Jag fick för mig att jag skulle sy ett "fin-halsband" till Spira, under tiden som vi var hos mamma.. vilket innebar att jag vid hela två tillfällen, lämnade Spira ensam med mina föräldrar i köket för att gå ner till symaskinen på källarplan.. Under dessa totalt trettio minuter, som jag "försvann ur bild" fick Spira fullständig ångest och gnällde och gnydde näst intill hjärtskärande.. (Har nog aldrig känt mig så stressad vid symaskinen förut..?!) Min mamma gjorde vad hon kunde och jag gick inte upp förrän Spira lagt sig ner på golvet och slutat att gnälla.. (för att inte bekräfta fel beteende, utan för att istället berömma rätt beteende med att komma tillbaka i avkopplat läge.)

Detta var såklart en påfrestande upplevelse för oss alla. Men eftersom jag var övertygad om att anledningen till Spiras dramatiska beteende var för att hon bara varit hos mamma en gång tidigare och för att hon inte känner sig riktigt trygg där ännu, så kändes det ändå ganska okej.. Det fanns ingen panik bakom och jag tog det helt och hållet för vad det var.. Tror till och med att jag sa till mamma att Spira har blivit betydligt mycket lugnare hemma, när jag lämnar för att åka och handla, mm.. och om min tanke gällande osäkerheten som förmodligen låg i att det bara var andra gången hon var på plats..

Några timmar senare, när vi hade kommit hem till stan igen, Spira och jag, körde jag ett race med tvätten innan jag satte på mig jackan för att åka till affären och handla mat inför kvällen.. Blev lite förvånad när jag tre kvart senare öppnar ytterdörren och inser att Spira inte ligger på hallmattan och möter mig som vanligt, utan att hon kommer gåendes från sin plats i vardagsrummet..?! Jag hinner dock inte säga något förrän gubben börjar hojta om att Spira inte gjort så mycket som ett pip ifrån sig efter det att jag lämnat.. (Vanligtvis brukar hon gnälla en stund, men inte ett knyst idag.)

Allra första gången jag lämnade Spira med familjen, tog det nästan en halvtimme innan hon slutade gråta efter mig och kom till ro på just hallmattan.. Men idag.. ingenting!! Så ja.. De där hemska minutrarna hemma hos mamma tidigare idag, kändes plötsligt inte så jobbiga längre..?! Segern är på vår sida och jag är så fantastiskt förälskad i min hund att det inte går att beskriva..!!

Gång på gång överraskar hon mig med sin underbara personlighet och sin snabbt växande kunskap.. Folk tror jag är knäpp, när jag jublar högt över att Spira svansar runt bordet när vi sitter i vardagsrummet och äter.. De fattar ingenting och kan inte se varför jag glorifierar en tiggande hund.. Men det är för att de inte har sett hur det var för en vecka sedan.. Då ställde hon sig upp mot diskbänken och tömde det som fanns kvar i kastrullerna.. Nu håller hon sig i samma rum och låter kastrullerna på köksbänken vara orörda.. Och är inte det något att jubla högt över så säg?!

Bilderna är tagna en kväll när jag halvlåg i soffan och käkade knäckemackor..
- Spira kom och gjorde mig sällskap.. och visade upp sin absolut sötaste sida.. Älskade hund!!
(Hon fick den sista biten, när hon hade gått ner och lagt sig på sin filt på golvet.. *smile*)

Spira har en lustig förkärlek till brunnar..?! Fråga mig inte varför, men så är det! *smile*

- Inte världens bästa bild kanske, men ni fattar..?!