Spiras favoritleksak, är en numera enbent gris, med bara ett och ett halvt öra.. och som helt saknar knorr.. Men den piper fortfarande när hon biter den över magen..! *smile*

Chloe, Spiras syster, har blivit bokad och är förmodligen redan efterlängtad, hem till sin snart alldeles egen kärleksfulla familj.

Nyheten, som nådde oss igår, fick hela vår familj att jubla! Det har varit fantastiskt att se Spiras snabba utveckling, men tankarna på hennes syster, som lämnades kvar i buren, har hela tiden funnits i bakhuvudet och gnagt.. Ser det som en naturlig reaktion, för min del, efter att ha valt den ena systern framför den andra.. Men nu när Chloe snart får lämna buren och får ett hem, kan jag släppa taget om känslan av "orättvisan" som naggat mitt inre.. och det känns helt fantastiskt underbart!!

*Kärlek*

Skrev om träning i förra inlägget.. så jag förmodar att detta kan anses som en fortsättning.. eftersom vi idag kommit på något nytt..?!

- Eller ja, nytt är kanske att ta i, men för Spira och mig är det nytt. Jag ger dig ett foto, av det som fick mig att ta steget till några nya övningar till våra promenader..

- Spira i fönsterkarmen?!!

Att Spira är smidig, har varit klart för mig redan sedan dag två.. Att hon är snabb, kan vem som helst förstå..?! Att hon älskar att äta, är en klar fördel när det gäller "lätt belöning".. (även om baksidan är att det inte alltid är ätbara saker som tuggas på.. Men det är något helt annat, som vi tar en annan gång..)

Kombinerar man alla dessa färdigheter som Spira besitter, med hennes iQ och hennes förmåga "lättlärd" så har vi en hund som kan göra vad som helst, obegränsad, helt utan hinder..

- Och det är så COOLT!! *smile*

Kanske inte helt ultimat att ha en hund med en mankhöjd på 57cm, som går upp och ställer sig i fönsterkarmen, som om hon var en liten katt..?! Men fatta vilka möjligheter!!

- Om ni inte förstått det tidigare, så är jag en sån där, som ofta blir beskylld för att vara "en positiv person".. så ja, Spiras många galna upptåg, ser jag som möjligheter och utmaningar.. och jag älskar det!!

Men nu tappade jag nog tråden..?! Skulle ju berätta om de nya övningarna utomhus!!

Att hoppa upp på bänkar, större stenar, låga murar, mm..
1. Komma upp.
2. Stå stilla, alternativ sitta ner.
3. Gå balansgång, eller hoppa ner.

Det tog ungefär en halv minut för Spira att förstå vad jag ville, när vi stod vid en stor stenbumling som jag ville att hon skulle hoppa upp på. Jag gav henne kommando för att hoppa upp. Hon gick ett varv. Ställde sig upp på bakbenen, med framtassarna på stenen. Fick gott och beröm. Jag sa kommandot igen och POWE! så var hon uppe. Hon fick godis igen och POWE! hon hade knäckt koden!

Sedan var det lätt (om det ens kunde vara lättare än första gången?!) Bänkar i olika utföranden, breda rabattkanter, stora stenar, mm, mm.. Hur lätt som helst. Jag fick henne till och med att hoppa ner, ut över ett ryggstöd på en bänk..?! Efter bara några minuter med de nya övningarna..

- Jag älskar min hund !!

Att aktivt lära sin hund nya saker är något som förgyller livet för både hund och människa..

Det mesta tränar vi medvetet, så som att sitta fint och ligga plats, att stanna kvar och att gå fint i koppel.. Men en sak, som man kanske inte tänker på att man faktiskt tränar dagligen, egentligen redan från första dagen valparna föds, är "välviljan av den mänskliga handen".. Något man märker först när den uteblivit..?! Det blir nämligen väldigt påtagligt, när man får hem en valp som vuxit upp i en bur, på ett hundhängn istället för i ett hem.. och som redan hunnit bli ett halvår gammal innan den introduceras för mys i soffa eller säng..

Jag skriver detta inlägg, då jag vill berätta om hur underbart det är när ens adopterade valp börjar inse hur gött det kan vara att leva.. Att inte behöva vara rädd för mörker då det alltid finns en matte eller husse i närheten som man kan söka skydd hos.. Att man kan krypa upp och lägga sig tätt intill och inte bara höra trygga andetag, utan också känna de..

Första gången jag tränade innebörden av "beröring" med Spira, (omedvetet) var i bilen på vägen hem ifrån flygplatsen i Göteborg. Hon låg tagen och trött, efter en lång resa från det "lilla" hon visste i Spanien, till ett okänt Sverige, med allt vad det innebär.. Jag satt i bilen på passagerarsidan, med Spira liggandes vid mina fötter och i stort sätt hade hon huvudet uppe mot mitt knä, hela resan hem till Malmö..

Vi kände inte varandra då, Spira och jag.. och jag ville så gärna visa henne att jag var snäll.. Så lite då och då strök jag henne över noseyggen upp över huvudet, ner bakom ena örat. Med en mjuk hand, lugnt och stilla.. Och även om jag inte visste om hon gillade det eller ej, tycktes jag ändå känna ett lugn i henne, då hon höll kvar huvudet och blundade..

Spira är en av de snällaste hundar jag träffat.. Hon älskar barnen och har inga som helst obehag om någon av de skulle lägga sig kloss intill henne under tiden som hon ligger och tuggar på något gott.. Barnen kan ta både leksaker och godsaker från henne utan några som helst tecken på att hon känner att hon måste försvara det som är hennes.. Och så har det varit hela tiden, vilket känns väldigt tryggt..

Precis i början dock, hade Spira (helt förståligt) lite obehag när man rörde vid henne efter hon hade gått och lagt sig för natten.. Något som jag fick erfara första gången, bara några dagar efter att hon hade kommit hem. Det var när jag skulle få henne från soffan till sängen, som hon morrade till (markerade) med tycke om att jag skulle låta henne vara, men slappnade av lika fort igen och accepterade sedan att jag klappade henne.. Idag behöver jag inte röra henne om hon har somnat i soffan.. Det räcker med att jag säger "Spira. Kom går vi in och lägger oss".. i samband med att jag släckt alla lampor, så reser hon sig själv och kommer.

Idag, kommer Spira självmant och lägger huvudet i mitt knä för att bli klappad.. Och det gör mig så lycklig, när vi ligger på golvet tillsammans och hon vänder upp magen mot mig för att bli kelad med. Om jag slutar, innan hon är nöjd, får jag en tass i ansiktet, som säger att hon vill mysa mer.. och jag kan inget annat än att skratta lite tyst för mig själv och fortsätta klappa henne över magen..

Spira på golvet tillsammans med vår dotter, som senare bäddar in Spira för att hon inte ska "fjysa".. en helt vanlig kväll hemma hos oss..

(27/11-16 CHLOE HAR BLIVIT BOKAD, FÖR ADOPTION!!)

Jag var på jakt efter en hund och jag hade bestämt mig för att adoptera.. Efter mycket om och men hittade jag Amigos Mios, en organisation som förmedlar hemlösa hundar från Spanien till Sverige. Jag tittade runt på deras hemsida och fann ett syskonpar, varav jag valde den ena, som senare skulle bli min lilla Spira.. 

Det är med stor glädje, som jag räddat min älskade Spira, men det tynger mitt hjärta att hennes syster blev den som fick stanna kvar i buren.. Nu vill jag sprida budskapet om Chloe, som fortfarande sover i bur och som dessutom gör det ensam sedan Spira åkte till Sverige 2/10-2016.. Allt medan hennes syster går och lägger sig i en varm och skön säng varje kväll.. 

Det går inte en dag, som jag inte tänker på Chloe..

Allt som Spira är med om, kunde varit Chloe.. men jag valde Spira och som sagt, Chloe blev kvar..

Men hoppet är stort! Amigos Mios är engagerade och jobbar aktivt med att förmedla alla sina hundar, stora som små.. Jag vill naturligtvis alla hundars väl, men fokuserar på Chloe just nu, då hennes historia berör mig lite extra..

Är du intresserad av att adoptera en hund?

Är Chloe kanske just den hunden som du söker?

(27/11-2016 CHLOE HAR BLIVIT BOKAD FÖR ADOPTION!)

SE ANDRA HUNDAR SOM SÖKER HEM:

Följ länk: www.amigosmios.se

Idag hade jag veckans kortaste dag på jobb, vilket enligt rutin innebär tidigare långrunda än vanligt, tillsammans med min lilla "Spiris"..

Vanligtvis brukar vi åka till en av våra två favorit hundrastgårdar, men idag var det dags för promenaden jag väntat på.. Promenaden där Spira får gå lös hela vägen!

Eftersom vi bor i stan, med rätt så mycket trafik runt omkring, så har jag tidigare bara vågat ha Spira lös vid enstaka tillfällen på en speciell gräsmatta omringad av buskar och då med full fokus på boll och lek.. Allt annat har legat på vänt, på grund av att Spira varit rädd för mycket och för att bandet oss emellan inte varit starkt nog för att hon helt säkert skulle välja mig före att fly för sitt liv..

Men så idag var det dags..
Efter en och en halv, intensiv första månad tillsamman med min Spira, är förtroendet för henne mer påtagligt och det fortsätter att växa sig allt starkare för varje dag som går. Och vetskapen om att den faktiskt är ömsesidig, fick mig att ta beslutet om dagens äventyr, vårt nästa gemensamma steg i vår underbara utveckling..!

Det blev en lerig och någon halkig runda på cirka 2,7 km.. och Spira, mitt lilla hjärta, skötte sig verkligen jättebra! Hon hade full koll på mig, näst intill hela tiden.. De tre gånger hon gick lite för långt fram (enligt mig) passade jag på att gömma mig bakom en buske eller liknande.. Och jag måste ju bara skryta om hur super-duktig Spira är på att komma tillbaka och leta upp mig varje gång jag "försvinner"..!

Efter ganska så exakt 40 minuter, var mina fötter blöta in på strumporna och Spira hade lera upp till magen, men ingen av oss brydde oss speciellt över det.. Det var snarare en fröjd för oss båda! Spira hade fått springa fritt och jaga fåglar, som hon gladeligen hoppar efter.. Och jag fick bevis på att min pälskling trivs i min närvaro.. (och att vi behöver träna ännu lite bättre på inkallning! *smile)

När vi senare kom hem, var det rätt in i duschen för den lerigaste hunden tillbaka i stan.. Spiras allra första svenska dusch, tro det eller ej. Spira verkade dock inte lika inspirerad som jag.. (?!) fritt tolkat av mig.. *smile* Men det gick väldigt bra ändå. (Hon gillar kanske inte att duscha, men att bli torkad efteråt vet jag sedan tidigare att hon älskar..)

Här är pinan över och Spira tar välförtjänt igen sig på mattan, intill mig i soffan, i vardagsrummet..

- Älskade lilla trollpälskling, förgyller mitt liv..!!

Spiras första halsband, köpte jag innan hon kom till Sverige. Eftersom jag inte var riktigt säker på vilket som skulle passa henne bäst, blev det efter mycket om och men, ett lila halvstryp som även kunde användas utan "strypfunktionen" (låter ju hemskt när man skriver det så här, men alla ni som har hund vet förhoppningsvis vad jag menar..?!)

Hur som helst.. Märket var av rukka och det fungerade jättebra, i alla fall fram tills det att Spira bestämde sig för att tugga sönder det.. (?!) Tack vare att det första fungerade så bra, blev det att jag köpte ett nytt, precis likadant fast i svart och passade då också på att köpa ett annat, lite smidigare läderhalband, i tankar om att jag vill att Spira alltid ska ha ett halsband på sig, med namnbricka i när vi är ute. (Även om hon är chippad, känns det som en bra idé.)

Nåväl.. Det känns som om jag svamlar..?! Det jag ville komma fram till var att helt plötsligt blev det väldigt många halsband att hålla koll på.. Av och på i bilen, då jag inte vill ge henne fler möjligheter att tugga sönder ännu ett.. så summa sumarum - Det blev att vi skippade "halvstrypet" och gick ut på kvällens runda i den slimmade varianten, med vanligt spänne och namnbricka..

- Och kan ni tänka er..?! Plötsligt gick Spira som en kung (läs drottning) vid min sida?!! Minsta lilla det tog emot, saktade hon in och till och med mötte min blick ett flertal gånger..?!!

Jag VET att ett konstant tryck runt halsen triggar igång hundar till att dra ännu mer, men eftersom Spira bara blivit bättre och bättre på att gå i koppel, sedan hon kom hit, (helt utan någon som helst koppelvana) erkänner jag att jag inte tänkt tanken.. förrän nu..

Kanske ett tips till andra, som också har relativt duktiga hundar..?! Kan vara så att era små pälsklingar är proffs utan att ni vet om det..?! *smile*

Vill tillägga att Spira vanligtvis har sele, (också av märket rukka) när vi är ute på långrundor, vilket alltid har fungerat bättre än halsbandet med halvstryp.. men ikväll överträffade hon sig själv och jag kan bara säga att jag är stolt över min lilla skönhet!

Här kör vi lite "gangsta".. med pappas favorithalsband med nitar på.. och Spira kollar läget innan vi "går mot rött"..

- Observera att vi MÅSTE passera dessa skyltar för att komma hem, så egentligen är vi inte mer "gangsta" än så.. *smile*

Möt Chloe, Spiras syster..

Chloe är fortfarande hemlös, kvar på djurhemmet i Spanien.

Om du går i tankar på att skaffa hund, vill jag tipsa dig om att gå in på Amigos Mios hemsida, för att kanske hitta just din "bästa vän"..?! Där kan du också hitta Chloe, i fliken "hundar söker hem /mellan"..

Bilderna på Chloe, som jag visar här, är de senast tagna på djurhemmet. (Bilderna på hemsidan är något äldre..)