- Ja, jag blir så stolt över min hund hela tiden, att jag nästan känner mig tjatig..?! Men fasiken (ursäkta min franska) så duktig hon är!

När Spira kom till oss, hade jag två saker som prio..

1. Att lära henne lyssna till sitt namn - att söka ögonkontakt varje gång det uttalas.. och 2. Att gå någorlunda i koppel - att inte dra eller att yra runt..

Vi tränar naturligtvis dagligen fortfarande på detta.. även om det numer handlar mer om koncentration än att veta vad som gäller.. Spira kan alltså sitt namn, men behöver fortfarande lära sig att inte tappa fokus och "glömma bort" vad som sades. Gällande våra promenader i koppel dock är hon fenomenal.. Hon kan inte gå fot, tätt intill mig, ännu.. men hon drar inte längre och hon håller sig mer och mer på min vänstra sida. Skulle det dock dyka upp en kanin, katt, eller en annan hund, blir hon exalterad och kan försöka dra iväg.. och det är här vi har lagt fokus på träning just nu..

Så här gör jag:

När Spira ser någonting som lockar och börjar dra lite extra i kopplet, stannar jag, håller emot och säger "stanna". Med detta kräver jag att Spira ska stanna, sätta sig ner och ta ögonkontakt med mig. När hon sedan möter min blick (vilket kan ta upp till 10 minuter ibland) säger jag "går vi" och tar sedan ett steg framåt. Om Spira fortsätter att dra upprepar jag övningen, vilket jag gör tills dess att Spira följer mig och inte drar mot det andra som lockar.. Ibland krävs det två gånger, ibland åtta.. men de spelar ingen roll för det är alltid samma krav innan vi kan gå vidare. Har dock ett undantag, vilket inträffar ungefär en gång i veckan, då jag har fått för mig att det ska bli lättare för Spira att lära sig det ena om hon ibland också får det andra.. 

Anledningen till att jag skriver idag är just den här övningen.. men jag börjar med undantaget.. *smile*

Jag och Spira var ute och gick kvällsrundan. Vi kom till en stor gräsmatta, delad med en upplyst grusgång och i ett par intilliggande buskar kunde jag skymta några kaniner.. Jag valde att gå in på grusgången för att utmana min lilla pälskling och precis som väntat tog det inte många sekunder innan hon fick nos på de små gnagarna och ville iväg. Det blev tre gånger vår övning, med att stanna.. (att sitta still, med löst koppel och ta ögonkontakt) Fjärde gången sa jag inte "går vi" vilket, som sagt, betyder att vi ska lämna och gå vidare, utan jag valde det andra (som är så mycket roligare) "varsågod" och så sprang vi tillsammans, galet fort över grus och gräs i gemensam jakt efter kaninerna, som nog sprang och gömde sig långt innan vi hann börja springa..?! 

När min dåliga kondis sen kom ifatt mig och jag kände att jag var tvungen att sluta springa (läs: hänga som en vante efter min hund) sa jag "stopp" följt av "stanna" och vår stanna-övning upprepades.. Dock utan undantag, den här gången.. Och jag måste bara säga att Spira faktiskt lyssnade direkt!

Nästa utmaning blev samma övning, fast på en trottoar intill en lång raksträcka, lagom trafikerad, med gräs på ena sidan och gatan på andra.. Vi stannade på ungefär mitten av denna långa trottoar och Spira stannade nästan direkt. Och det tog bara en liten stund innan hon satte sig ner.. Däremot hade hon väldigt mycket annat att titta på, än på mig, så vi stod där vi stod.. 

Längst ner där gatan svängde, långt långt bort igenom, kom det plötsligt två stycken män gåendes runt hörnan och jag började önska att Spira skulle titta på mig, helst innan männen hann fram till oss.. Ville inte att Spira skulle tappa fokus och glömma bort vad vi höll på med, vilket jag var näst intill säker på skulle hända när männen väl passerade oss..?! Men nej.. Jag stod, Spira satt, männen kom allt närmare och det fanns inte så mycket som en suck av tecken på någon ögonkontakt.. När de båda killarna var ett tiotal meter ifrån oss, upprepade jag "stanna" och hann säga ett par tysta "nej" innan männen kom fram till oss.. Den ena killen passerade och Spira, inte så mycket som ens vädrade efter honom.. Det var först när den andra killen störde MIN koncentration med ögonen på Spira, som Spira reste sig upp för att sätta sig ner igen i takt med att killen frågade efter vägen till en uttagsautomat.. *suck*

Nåväl.. Övningen gick kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig från början, men den gav mig något annat.. Att se Spira behålla fokus så länge, trots möte på väg och att inte behöva hålla in kopplet, trots att en av killarna stannade till, är utomordentligt bra jobbat av min livliga valp!!

- Och jag är så stolt!! *smile*

Vilken underbar känsla det är när ens lilla pälskling, helt apropå, ser en in i ögonen, när man är ute och promenerar.. Ja, det är så klart härligt oavsett var någonstans man befinner sig.. men det känns ändå lite bättre när man är ute i den stora världen, där det finns så mycket annat att välja att titta på..
- Men hon väljer mig..! *kärlek*

Skickade in en intresseanmälan inför kommande grundkurs igår och jag hoppas på svar inom de närmaste dagarna..? Jag känner att det är dags för lite mer avancerade utmaningar, för oss båda, nu.. Nu såhär, när älskade Spira börjar bli van i kläderna (läs kopplet/selet) *smile*

Lovar att skriva mer om hur det går, när det blir aktuellt! Tills dess önskar jag dig en god dag!!

Spira hemma i soffan, lördagen den 18/11-2016.. nära, nära, strax innan det blev för trångt och varmt och hon gick ner på golvet för att sträcka ut.. *smile*

Igår var det kalas hemma för mellangrabben, med gående bord för gästerna.. En utmaning som heter duga för vårt lilla matvrak, som mer än gärna ställer sig upp mot diskbänken i både tid och otid..

Idag har det också varit kalas, men hos någon annan.. Även där gående bord med en massa väldoftande mat..

Spira har varit med på middagsbjudningar tidigare, men att ha hemmet fullt med gäster var något nytt..

Jag skulle kunna ha tänkt mig en viss ritual med Spira, inför varje gäst som kom in genom dörren.. men eftersom Spira varken skäller, hoppar, eller gör någon stor affär av att det kommer någon, brydde jag mig inte om det. Spira hälsade glatt på de gäster hon hann med och allting kändes bra!

Gällande maten som stod uppställd på köksbänken, skulle jag ha kunnat tänka mig att hålla Spira liggandes plats någon stans, men eftersom vi var så många personer runt omkring och eftersom Spira faktiskt höll sig i skinnet, så skippade jag det också..

Jag erkänner att jag var aningen orolig över hur Spira skulle kunna klara av utmaningen med ätande gäster i soffan.. och jag skulle kunnat ha tänkt att hålla Spira borta, under tiden som vi åt.. Men eftersom det var lite trångt vid bordet och Spira verkade inse problematiken med att lyckas komma åt något, så brydde jag mig inte om det heller!

Gästerna kom.. Gästerna åt.. Gästerna gick.. Och kvar blev vi i familjen, stolta över att vår matglada pälskling faktiskt hade klarat ett helt kalas utan några som helst problem!!

Kalaset som vi var på idag, gick över all förväntning!! Det var tredje gången som Spira var med på en middagsbjudning.. och med hjälp av en filt hemifrån, som jag lade ut på golvet bakom min stol, låg hon som ett litet ljus hela middagen igenom. Helt utan protester, lugnt och tryggt. Jag kunde till och med gå och hämta mer mat, utan att hon reste på sig!

Jag skulle kunna sätta upp hur många mål som helst, men valde bara precis de viktigaste.. vilket resulterade i världsklass, då Spira klarade av båda kalasen och båda utmaningarna galant!!
1. Att inte sno någon mat.
2. Att ligga stilla och behålla lugnet.

-Så ja, ni kanske kan förstå hur stolt jag är över min hund?!

Här är en bild från igår, när jag och Spira var ute på en snabbpromenad strax innan gästerna kom..

Idag hade jag veckans kortaste dag på jobb, vilket enligt rutin innebär tidigare långrunda än vanligt, tillsammans med min lilla "Spiris"..

Vanligtvis brukar vi åka till en av våra två favorit hundrastgårdar, men idag var det dags för promenaden jag väntat på.. Promenaden där Spira får gå lös hela vägen!

Eftersom vi bor i stan, med rätt så mycket trafik runt omkring, så har jag tidigare bara vågat ha Spira lös vid enstaka tillfällen på en speciell gräsmatta omringad av buskar och då med full fokus på boll och lek.. Allt annat har legat på vänt, på grund av att Spira varit rädd för mycket och för att bandet oss emellan inte varit starkt nog för att hon helt säkert skulle välja mig före att fly för sitt liv..

Men så idag var det dags..
Efter en och en halv, intensiv första månad tillsamman med min Spira, är förtroendet för henne mer påtagligt och det fortsätter att växa sig allt starkare för varje dag som går. Och vetskapen om att den faktiskt är ömsesidig, fick mig att ta beslutet om dagens äventyr, vårt nästa gemensamma steg i vår underbara utveckling..!

Det blev en lerig och någon halkig runda på cirka 2,7 km.. och Spira, mitt lilla hjärta, skötte sig verkligen jättebra! Hon hade full koll på mig, näst intill hela tiden.. De tre gånger hon gick lite för långt fram (enligt mig) passade jag på att gömma mig bakom en buske eller liknande.. Och jag måste ju bara skryta om hur super-duktig Spira är på att komma tillbaka och leta upp mig varje gång jag "försvinner"..!

Efter ganska så exakt 40 minuter, var mina fötter blöta in på strumporna och Spira hade lera upp till magen, men ingen av oss brydde oss speciellt över det.. Det var snarare en fröjd för oss båda! Spira hade fått springa fritt och jaga fåglar, som hon gladeligen hoppar efter.. Och jag fick bevis på att min pälskling trivs i min närvaro.. (och att vi behöver träna ännu lite bättre på inkallning! *smile)

När vi senare kom hem, var det rätt in i duschen för den lerigaste hunden tillbaka i stan.. Spiras allra första svenska dusch, tro det eller ej. Spira verkade dock inte lika inspirerad som jag.. (?!) fritt tolkat av mig.. *smile* Men det gick väldigt bra ändå. (Hon gillar kanske inte att duscha, men att bli torkad efteråt vet jag sedan tidigare att hon älskar..)

Här är pinan över och Spira tar välförtjänt igen sig på mattan, intill mig i soffan, i vardagsrummet..

- Älskade lilla trollpälskling, förgyller mitt liv..!!

Just nu, i skrivandes stund, sitter jag mitt i en becksvart hundrastgård och tittar på ett lysande rosa halsband röra sig över gräsmattan.

Jag och Spira tränar mörker (att inte vara rädd) och jag måste säga att hon är fantastiskt modig, min lilla pälskling!!

Precis som Spira, har jag också en lampa på mig, så att vi kan hålla koll på varandra.. Rätt ska vara rätt, tänker jag.. och dessutom så kan jag "gömma mig" väldigt nära, bara genom att hålla för lampan.

Roligt att se hur duktig hon är på att hålla koll på mig.. (något som andra hundägare nämnt för mig tidigare, men som jag då inte själv lagt märke till pga. andra hundar och samtal med deras förare..)

Hur som helst.. Då och då kommer det en cyklist eller någon gåendes på cykelbanan utanför rastgården och Spira är fantastisk på att varna genom att morra tyst. Hon morrar och kommer och sätter sig intill mig och det räcker med att jag uppmärksammar "faran" genom att bekräfta hennes varning med "jag ser" så blir hon tyst.

Från att ha varit rädd för att gå ut, efter mörkret har lagt sig, vågar nu Spira, efter många kvällars träning, att gå "ensam" (okopplad i rastgården) så långt som cirka 30 meter ifrån mig.. Och jag är så stolt!!

Passar också på att berätta, att det där med inkallning går bättre och bättre och skryter lite med att hon kommer till mig trots att det finns andra hundar som man kan leka med.. *smile*

Flitiga AmigosMios vänner, har uppdaterat facebooksidan med härliga hund-i-snö-bilder, medan vi i Malmö har gått i lera och väntat.. Men så igår (onsdag 9/11) kom äntligen dagen då snön även nådde oss..

Även om det inte var så mycket, knappt täckande över marken, blev reaktionen ändock upplevelserik.. Lika lycklig som alltid studsade Spira ut genom porten inför sin morgonrunda, men stannade tvärt när hon upptäckte att landskapet hade ändrat färg.. Med några försiktiga steg gick Spira ut i den vita massan, stannade och körde nosen i marken för att inhalera alla dofter som fastnat i snön.. Sedan bar det av.. Med rådjurslinkande skutt studsade hon vidare till den intilliggande gräsmattan för att tvärnita, kissa och skutta vidare.. Resten av rundan höll hon nosen i marken likt en grythund.. Den ultimata jakten på kaninbajs..?! 

En stund senare, efter mat och lämning av barnen på skola och förskola, åkte vi till hundrastgården för att bekanta oss lite mer fritt med snön.. Dagens utmaning blev att våga sig fram till den stora snöbollen, som någon hade rullat mitt i rastgården.. En snöboll som var ytterst obehaglig till en början, men som sedan efter övervunnen rädsla ignorerades helt.. 

Jag hann filma en liten stund innan det kom kompisar som förgyllde upplevelsen..

För varje dag som går blir vår "lilla" Spira allt mer säker på sig själv och rädslan för andra hundar är nu näst intill obefintlig.. Så nu har träningen med andra hundar utvecklats till att kunna låta bli att hälsa.. Något som inte alltid är så lätt när man är en leksugen valp. *smile* 

Vår första månad tillsammans har passerat och bandet mellan mig och Spira knyts allt starkare..

..men så är det ju också -Spira & Jag- tillsammans i både vått och torrt. *smile*

(Trodde att Spira skulle vägra regniga dagar, men icke! Vi njuter! Det bästa med regnet dock, är handduken som väntar där inne.)

Att Spira gillar att tugga på i stort sett allt, är en av de saker vi jobbar mest på.. Och även om hon fortfarande tar saker hon inte får, så måste jag ändå berömma mitt hjärta, då hon blir bättre och bättre på att ta sina egna saker. Utan att överdriva har hon säkert ett tjugotal olika grejer att välja på, men grisen är den som hon gillar bäst..

När man får hem sin valp, vanligtvis som betydligt yngre än ett halvår gamla, är det viktigt att lära den att människohanden är snäll och vill gott.. något som Spira saknat i sin uppväxt på hundhemmet i Spanien. Inte för att hon har blivit skadad på något vis (!) men att kela är också något vi tränar på.. Och i morse låg hon faktiskt i mitt knä för första gången. Avslappnad med njutning, helt utan obehag!

(Bilden visar dock när hon "bara" har sökt sig nära, då kameran var utom räckhåll under tiden som hon låg i mitt knä..)

Varje dag händer det något nytt och varje dag ser jag hur min lilla Spira blir mer och mer trygg i sig själv och med sin plats vid min sida.

Att Spira var rädd för mörker, till exempel, är bara ett minne blott, då vi har bekämpat mörkrets "monster" genom att vara på olika rastgårdar utan större belysning.

Med andra ord.. det tar sig! *smile*

Träning tillsammans med hunden är något vi gör för att vi människor vill, för att vi tycker att det är roligt.. Vi vet att det är en viktig del av grunden till ett bra liv tillsammans och för att knyta band och utvecklas som ett team, utmanar vi både hunden och oss själva med olika övningar och aktiviteter. 

Träning behöver dock inte alltid innebära så jätte-avancerade övningar.. Som matte till en adopterad gatuhund från Spanien, insåg jag ganska så snart efter Spiras hemkomst, att precis ALLT var "träning" för min efterlängtade halv-åring.. En sådan enkel sak (för oss) som att gå upp eller ner för en trappa, hoppa in i en bil, att åka hiss, eller bara gå in eller ut genom en dörr.. var till en början de största utmaningarna som Spira mötte dagligen. 

Personligen tror jag på att inte göra saker och ting svårare än vad de är..

Jag försöker förstå hur min Spira kan tänkas se på världen och påminner mig om var och vad hon kommer ifrån.. Inte för att det kanske egentligen spelar någon roll i det långa loppet, men jo det anser jag nog ändå att det gör..?! I alla fall nu i början, säg ett år till kanske, eller två..?! Det får tiden utvisa..

Allt vi gör tillsamman, Spira och jag, ser jag som en vinst..

- Folk tror nog att jag är knäpp ibland, när de ser eller hör mig jubla över hur duktig min hund är som kissar på (för henne) helt okänd mark..?! Eller när hon går över gallermattan innanför porten på väg in eller ut..?! Folk ser bara en hund som går genom en dörr.. Jag ser en hund som från början har behövt flera minuter för att ens våga sig in och som sedan strykit sig längst kanten för att mattan innanför porten har gett henne obehag.. Jag ser en hund som var osäker, men som nu har övervunnit sin rädsla och är inne (eller ute) på bara några sekunder, med alla fyra tassarna över mattan..!!

Följande tänkte jag visa er tre stycken filmer..

(med hopp om att tekniken vill samarbeta?!)

Övningen vi gör, går ut på att Spira ska stanna upp, stilla sina sinnen och slappna av. Vi börjar med att gå till en öppen plats, utan överdrivet många saker att lukta på. Jag ställer mig med ena foten på Spiras koppel och säger stanna och väntar sedan på förväntat resultat, då Spira lägger sig ner och kopplar av. Det är först när jag märker hur hon slappnar av i kroppen som jag säger ok till att gå vidare.. Hon får INTE lov att gnälla! 

Film 1: 

Spira är rastlös och vill absolut inte koppla av.. (Ber om ursäkt för de hemska ljudet i bakgrunden i början på filmen.. Det är mina barn som rockar loss inomhus med öppet fönster.. - läs: hjälper min och Spiras träning gällande plötsliga ljud/störmoment..)

Film 2:

Några minuter senare, andra gången vi gör samma övning, att stanna upp och koppla av, tar det inte riktigt lika läng tid som tidigare..

Film 3:

Titta och förstå hur jag njuter.. Min underbara hund på vårt tredje försök.. *smile* 

Och med detta sagt och visat, önskar vi alla en riktigt bra dag!