Det har inte hänt ett jota på bloggen sedan nyår, men poj oj oj vad det händer saker i livet vi lever..!!

Medan vi flyttar för fullt, två hushåll in till ett, gör Spira allt hon kan för att aklimatisera sig in i sitt nya boende.. Och det går bra!

Från att hon har varit väldigt osäker och skällt på det allra minsta knäpp i huset, har Spira nu kommit så långt som att till och med kunna ligga kvar på bottenvåningen trots att jag (matte Jenny) går upp till barnen på ovanvåningen..

I trädgården blir hon också mer säker på sitt revir, allt eftersom dagarna går.. Vi tror dock att grannkatten gillar att retas med oss redan, då det ligger nya "högar" på gräsmattan varje morgon - något som Spira sätter igång på.. (Men även här går det bättre och bättre.. Ska bli roligt den dagen de möts öga mot öga.. undrar vem som blir mest rädd tänker jag..?!)

Nåväl.. Det var uppdateringen för den här gången.. och vi avslutar med några bilder:

En matta (den första som kom på plats) hjälpte tryggheten på traven, så Spira kunde ligga säkert under tiden som jag donande i köket intill..

(Närbild på samma motiv som ovan)

Idag är huset belamrat med saker och Spira ligger som en drottning i våra sängar, som fortfarande står i vardagsrummet i väntan på att en mindre renovering av det blivande sovrummet ska bli klart..

Ha det gott alla Djurvänner! Vi ses..
- Och tills dess, ta det lugnt på isen!

Det har smällts smällare och raketer sedan i julas.. och det smäller fortfarande på sina ställen runt om i stan.. men den värsta dagen och natten har passerat och vi ser fram emot ännu bättre förstånd nästa år!

Många butiker har redan bojkottat fyrverkerier, vilket jag hyllar högt.. men bäst hade väl ändå varit om regeringen hade vågat göra det samma..

Jag är långt ifrån politiskt insatt, men jag vet att skattepengar är skattepengar och att konsekvenserna av smällare och raketer (så som skadegörelse, nedskräpning, bränder, personskador och en ofantlig mängd skrämda djur) i det stora hela inte spelar "nissarna" någon roll, så länge det kommer in pengar i stadskassan..

Det kan hända jag har fel..?! Men det skiter jag helt ärligt i.. Jag HATAR smällare och allt vad det står för. Det är över mitt förstånd, (läs under, då jag anser mig vara smartare i detta fallet) hur vi år 2016/17 fortfarande tillåter detta, enligt mig sjukliga beteende. Jag har ingen statistik att tillgå, men det kan väl för fasiken inte gå med annat än förlust, med tanke på alla olyckor, mm som inträffar..?!

Vi talar om en bättre värld..?! Med tv-galor till höger och vänster för att samla in pengar till både det ena och det andra.. Cancerfonden, Hjärt- och Lungfonden.. mfl. Vi köper kaffe för att gynna bönder till ett bättre liv i andra länder.. Vi bojkottar kläder som är gjorda av barn.. Och vi beställer armband i förbannelse..: för att visa vår välvilja till förståelse för psykiskt sjuka, för drogfria samhällen, för övergivna och vanvårdade djur, för barn och skolor och bättre utbildning i sämre ställda länder.. osv.. osv.. Men något så tydligt (?!) som fyrverkerier är något som passerar år ut och år in..?!

- Ja, jag blir förbannad och jag vet att jag inte är ensam!

Hur hade det varit om vi istället för att köpa en massa "fördärv" hade lagt pengarna på välgörenhet..?! Eller bara låtit bli att köpa och sparat på resurserna på sjukhus, brandkår och polis..?! Att inte köpa och så enkelt och värdigt egoistiskt, sparat pengarna till sig själv och skonat alla de skott-rädda, djur som människor..?!

- Ja, det är som sagt för mig, ett mysterium att människan fortfarande är så innerligt korkad och låter detta med fyrverkerier att fortgå..?! (Ursäkta om du tog åt dig, men det är min mening och den har jag rätt till..)

För dig som undrar, avstod jag och det sällskap jag firade nyårsafton tillsammans med, helt och hållet både från att köpa och från att avfyra några fyrverkerier. Mot min vilja var vi ute och tittade på andras, men efter några minuters irritation och tankar om att det faktiskt inte ger mig ett jota att se, gick jag in igen. (Är redan igång med att förbereda mina barn inför kommande nyår, då jag tänker skåla in det nya året framför brasan istället..)

I år (2016/2017) firade vi vår nyårsafton ute på landet, långt ifrån stadens hysteri.. så jag kan med glädje meddela att Spiras första nyår gick jättebra! Visst smällde det en del, men det var bara precis runt tolvslaget, precis så som (den evigt brutna) lagen säger..

Och med detta sagt, önskar jag alla en god fortsättning!

Idag var Spira och fick klorna klippta..
Jag hade gjort det själv om jag inte hade blivit så fantastiskt nervös varje gång.. Men eftersom jag inte vill skrämma Spira i onödan.. (hon är grym på att känna och läsa av mina känslor) har jag tagit beslutet om att få det gjort av de professionella. Har kommit fram till att det blir rätt bra med ett rullande "schema" med två veckor, sedan fyra veckors uppehåll mellan gångerna..
Spiras klor växer fort och jag tycker det är viktigt att ha koll på tassarna.. *smile*

Passade även på att äntligen väga vår lilla pälskling, tro det eller ej.. (Plötsligt så händer det..?!)
Så nu kan jag stolt berätta att Spira väger 17 kg.. (17,1 kg för att vara exakt.)

Eftersom jag själv kan sakna mer info gällande närliggande hundrastgårdar, tänkte jag i mitt stilla sinne att jag skulle dela med mig av min mening, gällande de hundrastgårdar som jag och Spira besöker.. Och vi börjar med den vi besöker mest:

Bakom Jägersro travbana i Malmö, längst ner på Hästvägen:

Det finns goda parkeringsmöjligheter i området. Två markerade platser, finns i anslutning till rastgården, men gatorna i villaområdet är breda så man kan stå nästan var som helst.

Jag har stegat från kortsidan till kortsida, alltså längst med hela.. och mätte då 179 steg. (Allt är relativt, men för att ge en ungefärlig bild av hur stor gården är räknar jag i "normala steg"..) Bilden är tagen från kortsidan vid ingången.

Från långsida till långsida, alltså tvärs över.. mätte jag 48 steg.. Bilden är tagen lite längre ner i rastgården, med ryggen mot travbanan..

Längst ner i rastgårdar finns det fyra stycken stockar, nya sedan nov/dec-16.

Längst ner finns även en andra grind, men den är plomberad sedan en tid tillbaka, då tanken nog var godare än resultatet i praktiken. (Förr fanns det alltid en oro att den skulle vara lämnad öppen, eller att andra hundar skulle gå obevakat in den vägen och eftersom rastgården är så stor, är det bäst såhär..)

Totalt finns det fem stycken träd innanför staketet. Dessa fyra, på långsidan mot travbanan och ett lite större ungefär mittemot, på ungefär mitten av rastgården.

På kortsidan vid ingången ligger dessa fyra stockar som efter ett okänt antal år har börjat murkna.. (Jag vet inte hur länge de har legat där, men de fanns redan på den tiden då jag var här med min jrt och det är sedan minst tio år tillbaka..?!)

Strax innanför ingången finns också en parkbänk att sitta på.. Bra för den som kanske inte orkar följa med sin hund eller för en extra besökare, som kanske behöver ta en paus..?!

Förhållningsregler finns.. naturligtvis..! Och följs för det mesta. Alltid finns det någon som tror sig vara oberörd, men i det stora hela tycker jag ändå att gården är i bra skick.. Det finns en del "glömda" eller "missade" bajsar, men jämförelsevis med andra hundrastgårdar, är det förhållandevis lite.. (December 2016) Jag har också bara goda erfarenheter med att folk stannar utanför och väntar på att få kontakt. För att först fråga om det går bra att komma in, innan de släpper in sina hundar. (Här gäller det dock, när man är inne i gården, att ha lite koll mot grinden, pga avståndet.. Som senare kommen, vill man sällan stå och ropa/vråla, utan väntar hellre på att den som redan är inne ska komma till grinden för kontakt.

Ett varv runt, längst med staketet, har jag mätt ungefär 510 steg..? Men det kan hända att jag räknat fel, då Spira avbröt mig åtskilliga gånger med inviter till lek.. Staketet är helt överallt och har än så länge inga synliga öppningar längst med marken, (December 2016) så liten som stor kan utan oro från matte eller husse, röra sig fritt och njuta av lek och spring med känsla av frihet..

Kvällens nya möte, med två stycken corgi-pojkar, har än så länge inneburit att Spira har lärt sig att gå både upp och ner i öppen trappa. Och att lek även kan bestå av "brottning" och inte bara spring..

Älskade hund, vad snäll och duktig du är!

Spira som hittades övergiven på en kyrkogård i Spanien, för drygt sju månader sedan.. är nu snart tio månader gammal och bor, sedan snart tre månader, med en kärleksfullt familj här i Sverige. Hon är oerhört älskad och blir i lagom mängd bortskämd.. Så pass "lagom" att hon får en alldeles egen trädgård i julklapp.. Det kommer vara stressigt för henne, en tid över flytten, men sen har hon hela livet på sig att njuta!!

- Här njuter hon av lek tillsammans med mig (matte Jenny)

och favorit-bollen, i hundrastgården inte långt hemifrån..

Och med detta säger vi: GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!

Jag misstänker att det har med rasen (raserna) att göra.. som Spira besitter, men jag vet inte..?! Oavsett så brukar hon bända över huvudet, som om hon skulle göra en bakåtvolt, när hon ligger och tuggar på sin favoritleksak.. Ser inte helt bekvämt ut, men hon gör det varje gång..?! *smile*

- Bilden är grynig för det dåliga ljuset, men jag hoppas att det går bra att se ändå..?!

När min förra hund Bella (en JRT) var strax under året, träffade vi en äldre herre med sin schäfer. Hunden var otroligt lydig och det visade sig att mannen var en fd. polis som hade jobbat med hundar, inom yrket i många år. Vi samtalade en stund, mannen och jag, om just lydnad och under tiden som han gav mig en del tips, ville han visa upp ett trick som hans vackra schäfer hade lärt sig redan som valp..

Mannen tog upp en bit hundgodis ur fickan och tilltalade sin hund. Schäfern tog direkt ögonkontakt med mannen.. (redan där var jag som terrierägare imponerad..) Sedan tog mannen godisbiten och lade på schäferns ena tass, samtidigt som han sa "min".. Mannen tog ett steg bak, medan hans hund låg alldeles stilla för att efter några sekunder söka ny ögonkontakt med sin milda ägare.. "Varsågod" sade sedan mannen tyst och schäfern tog godisbiten och åt upp den. (WOW?!)

Jag blev så galet imponerad och det satte djupa spår i mig.. Det var något av det coolaste jag hade sett då, live, mellan människa och hund och jag bestämde mig där och då, att DET skulle jag lära min Bella.. vilket jag också gjorde med tiden!

Idag.. elva år senare.. har jag Spira.. (En adopterad och matglad unghund, 57cm i mankhöjd. Svenskregistrerad sedan två månader tillbaka. Full av energi, vilket innebär otålighet och inte sällan tappat intresse för nya övningar, men samtidigt otroligt smart.. och därför oerhört påhittig..)

Men precis som med min lilla Bella, har jag gett mig fanken på att lära min Spira detta coola trick!

Första gången jag introducerade tricket för Spira, gick det inte alls! *smile* 

Det flaxades med tassarna hejvilt, både på golvet, i luften och i mitt knä.. samtidigt som nosen gick i hundranittio och det naffsades överallt.. Efter några gånger, med träning av godis på golvet, bredvid, kom Spira på att det lönade sig med ögonkontakt, men flaxandet och naffsandet fortsatte och nio av tio gånger fick jag hålla för "min" godisbit..

Men skam den som ger sig..?!!

- Igår hände det!! (*Tjohoo*) Och jag är så STOLT!

Efter två månaders krävande träning satt den.. och lyckan är total!

Naturligtvis har vi en bit kvar innan vi är helt i mål.. men det känns redan som en seger, eftersom Spira har knäckt koden!!