Just nu, i skrivandes stund, sitter jag mitt i en becksvart hundrastgård och tittar på ett lysande rosa halsband röra sig över gräsmattan.

Jag och Spira tränar mörker (att inte vara rädd) och jag måste säga att hon är fantastiskt modig, min lilla pälskling!!

Precis som Spira, har jag också en lampa på mig, så att vi kan hålla koll på varandra.. Rätt ska vara rätt, tänker jag.. och dessutom så kan jag "gömma mig" väldigt nära, bara genom att hålla för lampan.

Roligt att se hur duktig hon är på att hålla koll på mig.. (något som andra hundägare nämnt för mig tidigare, men som jag då inte själv lagt märke till pga. andra hundar och samtal med deras förare..)

Hur som helst.. Då och då kommer det en cyklist eller någon gåendes på cykelbanan utanför rastgården och Spira är fantastisk på att varna genom att morra tyst. Hon morrar och kommer och sätter sig intill mig och det räcker med att jag uppmärksammar "faran" genom att bekräfta hennes varning med "jag ser" så blir hon tyst.

Från att ha varit rädd för att gå ut, efter mörkret har lagt sig, vågar nu Spira, efter många kvällars träning, att gå "ensam" (okopplad i rastgården) så långt som cirka 30 meter ifrån mig.. Och jag är så stolt!!

Passar också på att berätta, att det där med inkallning går bättre och bättre och skryter lite med att hon kommer till mig trots att det finns andra hundar som man kan leka med.. *smile*

Flitiga AmigosMios vänner, har uppdaterat facebooksidan med härliga hund-i-snö-bilder, medan vi i Malmö har gått i lera och väntat.. Men så igår (onsdag 9/11) kom äntligen dagen då snön även nådde oss..

Även om det inte var så mycket, knappt täckande över marken, blev reaktionen ändock upplevelserik.. Lika lycklig som alltid studsade Spira ut genom porten inför sin morgonrunda, men stannade tvärt när hon upptäckte att landskapet hade ändrat färg.. Med några försiktiga steg gick Spira ut i den vita massan, stannade och körde nosen i marken för att inhalera alla dofter som fastnat i snön.. Sedan bar det av.. Med rådjurslinkande skutt studsade hon vidare till den intilliggande gräsmattan för att tvärnita, kissa och skutta vidare.. Resten av rundan höll hon nosen i marken likt en grythund.. Den ultimata jakten på kaninbajs..?! 

En stund senare, efter mat och lämning av barnen på skola och förskola, åkte vi till hundrastgården för att bekanta oss lite mer fritt med snön.. Dagens utmaning blev att våga sig fram till den stora snöbollen, som någon hade rullat mitt i rastgården.. En snöboll som var ytterst obehaglig till en början, men som sedan efter övervunnen rädsla ignorerades helt.. 

Jag hann filma en liten stund innan det kom kompisar som förgyllde upplevelsen..

För varje dag som går blir vår "lilla" Spira allt mer säker på sig själv och rädslan för andra hundar är nu näst intill obefintlig.. Så nu har träningen med andra hundar utvecklats till att kunna låta bli att hälsa.. Något som inte alltid är så lätt när man är en leksugen valp. *smile* 

Jag vet inte om ni minns tv-serien "Alf" som gick på tv för en herrans massa år sedan..?! Men det finns de som kan se vissa likheter, mellan den lilla rymdvarelsen och mitt lilla hjärta..*smile*

- Är du en av de som ser likheten..?!

Vår första månad tillsammans har passerat och bandet mellan mig och Spira knyts allt starkare..

..men så är det ju också -Spira & Jag- tillsammans i både vått och torrt. *smile*

(Trodde att Spira skulle vägra regniga dagar, men icke! Vi njuter! Det bästa med regnet dock, är handduken som väntar där inne.)

Att Spira gillar att tugga på i stort sett allt, är en av de saker vi jobbar mest på.. Och även om hon fortfarande tar saker hon inte får, så måste jag ändå berömma mitt hjärta, då hon blir bättre och bättre på att ta sina egna saker. Utan att överdriva har hon säkert ett tjugotal olika grejer att välja på, men grisen är den som hon gillar bäst..

När man får hem sin valp, vanligtvis som betydligt yngre än ett halvår gamla, är det viktigt att lära den att människohanden är snäll och vill gott.. något som Spira saknat i sin uppväxt på hundhemmet i Spanien. Inte för att hon har blivit skadad på något vis (!) men att kela är också något vi tränar på.. Och i morse låg hon faktiskt i mitt knä för första gången. Avslappnad med njutning, helt utan obehag!

(Bilden visar dock när hon "bara" har sökt sig nära, då kameran var utom räckhåll under tiden som hon låg i mitt knä..)

Varje dag händer det något nytt och varje dag ser jag hur min lilla Spira blir mer och mer trygg i sig själv och med sin plats vid min sida.

Att Spira var rädd för mörker, till exempel, är bara ett minne blott, då vi har bekämpat mörkrets "monster" genom att vara på olika rastgårdar utan större belysning.

Med andra ord.. det tar sig! *smile*

Träning tillsammans med hunden är något vi gör för att vi människor vill, för att vi tycker att det är roligt.. Vi vet att det är en viktig del av grunden till ett bra liv tillsammans och för att knyta band och utvecklas som ett team, utmanar vi både hunden och oss själva med olika övningar och aktiviteter. 

Träning behöver dock inte alltid innebära så jätte-avancerade övningar.. Som matte till en adopterad gatuhund från Spanien, insåg jag ganska så snart efter Spiras hemkomst, att precis ALLT var "träning" för min efterlängtade halv-åring.. En sådan enkel sak (för oss) som att gå upp eller ner för en trappa, hoppa in i en bil, att åka hiss, eller bara gå in eller ut genom en dörr.. var till en början de största utmaningarna som Spira mötte dagligen. 

Personligen tror jag på att inte göra saker och ting svårare än vad de är..

Jag försöker förstå hur min Spira kan tänkas se på världen och påminner mig om var och vad hon kommer ifrån.. Inte för att det kanske egentligen spelar någon roll i det långa loppet, men jo det anser jag nog ändå att det gör..?! I alla fall nu i början, säg ett år till kanske, eller två..?! Det får tiden utvisa..

Allt vi gör tillsamman, Spira och jag, ser jag som en vinst..

- Folk tror nog att jag är knäpp ibland, när de ser eller hör mig jubla över hur duktig min hund är som kissar på (för henne) helt okänd mark..?! Eller när hon går över gallermattan innanför porten på väg in eller ut..?! Folk ser bara en hund som går genom en dörr.. Jag ser en hund som från början har behövt flera minuter för att ens våga sig in och som sedan strykit sig längst kanten för att mattan innanför porten har gett henne obehag.. Jag ser en hund som var osäker, men som nu har övervunnit sin rädsla och är inne (eller ute) på bara några sekunder, med alla fyra tassarna över mattan..!!

Följande tänkte jag visa er tre stycken filmer..

(med hopp om att tekniken vill samarbeta?!)

Övningen vi gör, går ut på att Spira ska stanna upp, stilla sina sinnen och slappna av. Vi börjar med att gå till en öppen plats, utan överdrivet många saker att lukta på. Jag ställer mig med ena foten på Spiras koppel och säger stanna och väntar sedan på förväntat resultat, då Spira lägger sig ner och kopplar av. Det är först när jag märker hur hon slappnar av i kroppen som jag säger ok till att gå vidare.. Hon får INTE lov att gnälla! 

Film 1: 

Spira är rastlös och vill absolut inte koppla av.. (Ber om ursäkt för de hemska ljudet i bakgrunden i början på filmen.. Det är mina barn som rockar loss inomhus med öppet fönster.. - läs: hjälper min och Spiras träning gällande plötsliga ljud/störmoment..)

Film 2:

Några minuter senare, andra gången vi gör samma övning, att stanna upp och koppla av, tar det inte riktigt lika läng tid som tidigare..

Film 3:

Titta och förstå hur jag njuter.. Min underbara hund på vårt tredje försök.. *smile* 

Och med detta sagt och visat, önskar vi alla en riktigt bra dag! 

En helg hos "mormor" i skogen, innebär inte bara långa skogspromenader tillsammans med matte..

Det innebär även nattlig lyx med flocken, tryggt samlad i ett och samma rum..

Häftigt hur vissa saker bara fastnar direkt..?!

Jag och Spira tog samma runda under eftermiddagspromenaden som vi gick i förmiddags.. Och vi gjorde det med vana.. *smile* Jag med femton meter lina som en nybliven proffs..(?!) och Spira med full koll på vilka stigar vi skulle gå.

- Det är något speciellt med att ligga ute i det fria och tugga pinne, eller kotte som det var just här när denna bilden togs..

- Här har Spira hört något och står och spanar, redo för en eventuell jakt.. (som är teknisk omöjlig, då jag står lika redo och håller hårt i andra änden av linan..)

Spira somnat under köksbordet, efter en långpromenad i skogen hemma hos min mamma.

Eftersom det var första gången vi gick just denna rundan och eftersom jag ännu inte litar mer än 80% på att Spira inte ska bli rädd, springa iväg och komma bort, fick vi båda jobbat med en sk. spårlina idag.
- Underbart att se (!!) hur Spira, som fick gå före, som om hon var lös, stannade till då och då för att se så att jag var med. Precis som varje gång hon letade upp mig när jag gömde mig bakom olika träd vid olika tillfällen!!

Inte helt lätt att jobba med en 15-meter lång lina i skogen dock.. *smile* ..men vi redde ut det ganska så bra, lilla Spira och jag..

Idag var det andra gången jag använder mig av Spiras långkoppel, eller spårlina, eller vad det nu heter..?! Första gången var på öppen gräsmatta, så ni kan ju tänka er själva vad dagens utmaning var..?! *hahaha*

- Jag kan ju säga att det är tur att mitt lilla hjärta har lärt sig "sida", vilket innebär att hon ska gå på samma sida som jag. Mest tänkt gällande lyktstolparna hemma i stan, men fungerar även på träden i skogen! *smile*