Skrev om träning i förra inlägget.. så jag förmodar att detta kan anses som en fortsättning.. eftersom vi idag kommit på något nytt..?!

- Eller ja, nytt är kanske att ta i, men för Spira och mig är det nytt. Jag ger dig ett foto, av det som fick mig att ta steget till några nya övningar till våra promenader..

- Spira i fönsterkarmen?!!

Att Spira är smidig, har varit klart för mig redan sedan dag två.. Att hon är snabb, kan vem som helst förstå..?! Att hon älskar att äta, är en klar fördel när det gäller "lätt belöning".. (även om baksidan är att det inte alltid är ätbara saker som tuggas på.. Men det är något helt annat, som vi tar en annan gång..)

Kombinerar man alla dessa färdigheter som Spira besitter, med hennes iQ och hennes förmåga "lättlärd" så har vi en hund som kan göra vad som helst, obegränsad, helt utan hinder..

- Och det är så COOLT!! *smile*

Kanske inte helt ultimat att ha en hund med en mankhöjd på 57cm, som går upp och ställer sig i fönsterkarmen, som om hon var en liten katt..?! Men fatta vilka möjligheter!!

- Om ni inte förstått det tidigare, så är jag en sån där, som ofta blir beskylld för att vara "en positiv person".. så ja, Spiras många galna upptåg, ser jag som möjligheter och utmaningar.. och jag älskar det!!

Men nu tappade jag nog tråden..?! Skulle ju berätta om de nya övningarna utomhus!!

Att hoppa upp på bänkar, större stenar, låga murar, mm..
1. Komma upp.
2. Stå stilla, alternativ sitta ner.
3. Gå balansgång, eller hoppa ner.

Det tog ungefär en halv minut för Spira att förstå vad jag ville, när vi stod vid en stor stenbumling som jag ville att hon skulle hoppa upp på. Jag gav henne kommando för att hoppa upp. Hon gick ett varv. Ställde sig upp på bakbenen, med framtassarna på stenen. Fick gott och beröm. Jag sa kommandot igen och POWE! så var hon uppe. Hon fick godis igen och POWE! hon hade knäckt koden!

Sedan var det lätt (om det ens kunde vara lättare än första gången?!) Bänkar i olika utföranden, breda rabattkanter, stora stenar, mm, mm.. Hur lätt som helst. Jag fick henne till och med att hoppa ner, ut över ett ryggstöd på en bänk..?! Efter bara några minuter med de nya övningarna..

- Jag älskar min hund !!

Att aktivt lära sin hund nya saker är något som förgyller livet för både hund och människa..

Det mesta tränar vi medvetet, så som att sitta fint och ligga plats, att stanna kvar och att gå fint i koppel.. Men en sak, som man kanske inte tänker på att man faktiskt tränar dagligen, egentligen redan från första dagen valparna föds, är "välviljan av den mänskliga handen".. Något man märker först när den uteblivit..?! Det blir nämligen väldigt påtagligt, när man får hem en valp som vuxit upp i en bur, på ett hundhängn istället för i ett hem.. och som redan hunnit bli ett halvår gammal innan den introduceras för mys i soffa eller säng..

Jag skriver detta inlägg, då jag vill berätta om hur underbart det är när ens adopterade valp börjar inse hur gött det kan vara att leva.. Att inte behöva vara rädd för mörker då det alltid finns en matte eller husse i närheten som man kan söka skydd hos.. Att man kan krypa upp och lägga sig tätt intill och inte bara höra trygga andetag, utan också känna de..

Första gången jag tränade innebörden av "beröring" med Spira, (omedvetet) var i bilen på vägen hem ifrån flygplatsen i Göteborg. Hon låg tagen och trött, efter en lång resa från det "lilla" hon visste i Spanien, till ett okänt Sverige, med allt vad det innebär.. Jag satt i bilen på passagerarsidan, med Spira liggandes vid mina fötter och i stort sätt hade hon huvudet uppe mot mitt knä, hela resan hem till Malmö..

Vi kände inte varandra då, Spira och jag.. och jag ville så gärna visa henne att jag var snäll.. Så lite då och då strök jag henne över noseyggen upp över huvudet, ner bakom ena örat. Med en mjuk hand, lugnt och stilla.. Och även om jag inte visste om hon gillade det eller ej, tycktes jag ändå känna ett lugn i henne, då hon höll kvar huvudet och blundade..

Spira är en av de snällaste hundar jag träffat.. Hon älskar barnen och har inga som helst obehag om någon av de skulle lägga sig kloss intill henne under tiden som hon ligger och tuggar på något gott.. Barnen kan ta både leksaker och godsaker från henne utan några som helst tecken på att hon känner att hon måste försvara det som är hennes.. Och så har det varit hela tiden, vilket känns väldigt tryggt..

Precis i början dock, hade Spira (helt förståligt) lite obehag när man rörde vid henne efter hon hade gått och lagt sig för natten.. Något som jag fick erfara första gången, bara några dagar efter att hon hade kommit hem. Det var när jag skulle få henne från soffan till sängen, som hon morrade till (markerade) med tycke om att jag skulle låta henne vara, men slappnade av lika fort igen och accepterade sedan att jag klappade henne.. Idag behöver jag inte röra henne om hon har somnat i soffan.. Det räcker med att jag säger "Spira. Kom går vi in och lägger oss".. i samband med att jag släckt alla lampor, så reser hon sig själv och kommer.

Idag, kommer Spira självmant och lägger huvudet i mitt knä för att bli klappad.. Och det gör mig så lycklig, när vi ligger på golvet tillsammans och hon vänder upp magen mot mig för att bli kelad med. Om jag slutar, innan hon är nöjd, får jag en tass i ansiktet, som säger att hon vill mysa mer.. och jag kan inget annat än att skratta lite tyst för mig själv och fortsätta klappa henne över magen..

Spira på golvet tillsammans med vår dotter, som senare bäddar in Spira för att hon inte ska "fjysa".. en helt vanlig kväll hemma hos oss..

(27/11-16 CHLOE HAR BLIVIT BOKAD, FÖR ADOPTION!!)

Jag var på jakt efter en hund och jag hade bestämt mig för att adoptera.. Efter mycket om och men hittade jag Amigos Mios, en organisation som förmedlar hemlösa hundar från Spanien till Sverige. Jag tittade runt på deras hemsida och fann ett syskonpar, varav jag valde den ena, som senare skulle bli min lilla Spira.. 

Det är med stor glädje, som jag räddat min älskade Spira, men det tynger mitt hjärta att hennes syster blev den som fick stanna kvar i buren.. Nu vill jag sprida budskapet om Chloe, som fortfarande sover i bur och som dessutom gör det ensam sedan Spira åkte till Sverige 2/10-2016.. Allt medan hennes syster går och lägger sig i en varm och skön säng varje kväll.. 

Det går inte en dag, som jag inte tänker på Chloe..

Allt som Spira är med om, kunde varit Chloe.. men jag valde Spira och som sagt, Chloe blev kvar..

Men hoppet är stort! Amigos Mios är engagerade och jobbar aktivt med att förmedla alla sina hundar, stora som små.. Jag vill naturligtvis alla hundars väl, men fokuserar på Chloe just nu, då hennes historia berör mig lite extra..

Är du intresserad av att adoptera en hund?

Är Chloe kanske just den hunden som du söker?

(27/11-2016 CHLOE HAR BLIVIT BOKAD FÖR ADOPTION!)

SE ANDRA HUNDAR SOM SÖKER HEM:

Följ länk: www.amigosmios.se

- Ja, jag blir så stolt över min hund hela tiden, att jag nästan känner mig tjatig..?! Men fasiken (ursäkta min franska) så duktig hon är!

När Spira kom till oss, hade jag två saker som prio..

1. Att lära henne lyssna till sitt namn - att söka ögonkontakt varje gång det uttalas.. och 2. Att gå någorlunda i koppel - att inte dra eller att yra runt..

Vi tränar naturligtvis dagligen fortfarande på detta.. även om det numer handlar mer om koncentration än att veta vad som gäller.. Spira kan alltså sitt namn, men behöver fortfarande lära sig att inte tappa fokus och "glömma bort" vad som sades. Gällande våra promenader i koppel dock är hon fenomenal.. Hon kan inte gå fot, tätt intill mig, ännu.. men hon drar inte längre och hon håller sig mer och mer på min vänstra sida. Skulle det dock dyka upp en kanin, katt, eller en annan hund, blir hon exalterad och kan försöka dra iväg.. och det är här vi har lagt fokus på träning just nu..

Så här gör jag:

När Spira ser någonting som lockar och börjar dra lite extra i kopplet, stannar jag, håller emot och säger "stanna". Med detta kräver jag att Spira ska stanna, sätta sig ner och ta ögonkontakt med mig. När hon sedan möter min blick (vilket kan ta upp till 10 minuter ibland) säger jag "går vi" och tar sedan ett steg framåt. Om Spira fortsätter att dra upprepar jag övningen, vilket jag gör tills dess att Spira följer mig och inte drar mot det andra som lockar.. Ibland krävs det två gånger, ibland åtta.. men de spelar ingen roll för det är alltid samma krav innan vi kan gå vidare. Har dock ett undantag, vilket inträffar ungefär en gång i veckan, då jag har fått för mig att det ska bli lättare för Spira att lära sig det ena om hon ibland också får det andra.. 

Anledningen till att jag skriver idag är just den här övningen.. men jag börjar med undantaget.. *smile*

Jag och Spira var ute och gick kvällsrundan. Vi kom till en stor gräsmatta, delad med en upplyst grusgång och i ett par intilliggande buskar kunde jag skymta några kaniner.. Jag valde att gå in på grusgången för att utmana min lilla pälskling och precis som väntat tog det inte många sekunder innan hon fick nos på de små gnagarna och ville iväg. Det blev tre gånger vår övning, med att stanna.. (att sitta still, med löst koppel och ta ögonkontakt) Fjärde gången sa jag inte "går vi" vilket, som sagt, betyder att vi ska lämna och gå vidare, utan jag valde det andra (som är så mycket roligare) "varsågod" och så sprang vi tillsammans, galet fort över grus och gräs i gemensam jakt efter kaninerna, som nog sprang och gömde sig långt innan vi hann börja springa..?! 

När min dåliga kondis sen kom ifatt mig och jag kände att jag var tvungen att sluta springa (läs: hänga som en vante efter min hund) sa jag "stopp" följt av "stanna" och vår stanna-övning upprepades.. Dock utan undantag, den här gången.. Och jag måste bara säga att Spira faktiskt lyssnade direkt!

Nästa utmaning blev samma övning, fast på en trottoar intill en lång raksträcka, lagom trafikerad, med gräs på ena sidan och gatan på andra.. Vi stannade på ungefär mitten av denna långa trottoar och Spira stannade nästan direkt. Och det tog bara en liten stund innan hon satte sig ner.. Däremot hade hon väldigt mycket annat att titta på, än på mig, så vi stod där vi stod.. 

Längst ner där gatan svängde, långt långt bort igenom, kom det plötsligt två stycken män gåendes runt hörnan och jag började önska att Spira skulle titta på mig, helst innan männen hann fram till oss.. Ville inte att Spira skulle tappa fokus och glömma bort vad vi höll på med, vilket jag var näst intill säker på skulle hända när männen väl passerade oss..?! Men nej.. Jag stod, Spira satt, männen kom allt närmare och det fanns inte så mycket som en suck av tecken på någon ögonkontakt.. När de båda killarna var ett tiotal meter ifrån oss, upprepade jag "stanna" och hann säga ett par tysta "nej" innan männen kom fram till oss.. Den ena killen passerade och Spira, inte så mycket som ens vädrade efter honom.. Det var först när den andra killen störde MIN koncentration med ögonen på Spira, som Spira reste sig upp för att sätta sig ner igen i takt med att killen frågade efter vägen till en uttagsautomat.. *suck*

Nåväl.. Övningen gick kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig från början, men den gav mig något annat.. Att se Spira behålla fokus så länge, trots möte på väg och att inte behöva hålla in kopplet, trots att en av killarna stannade till, är utomordentligt bra jobbat av min livliga valp!!

- Och jag är så stolt!! *smile*

Vilken underbar känsla det är när ens lilla pälskling, helt apropå, ser en in i ögonen, när man är ute och promenerar.. Ja, det är så klart härligt oavsett var någonstans man befinner sig.. men det känns ändå lite bättre när man är ute i den stora världen, där det finns så mycket annat att välja att titta på..
- Men hon väljer mig..! *kärlek*

Skickade in en intresseanmälan inför kommande grundkurs igår och jag hoppas på svar inom de närmaste dagarna..? Jag känner att det är dags för lite mer avancerade utmaningar, för oss båda, nu.. Nu såhär, när älskade Spira börjar bli van i kläderna (läs kopplet/selet) *smile*

Lovar att skriva mer om hur det går, när det blir aktuellt! Tills dess önskar jag dig en god dag!!

Spira hemma i soffan, lördagen den 18/11-2016.. nära, nära, strax innan det blev för trångt och varmt och hon gick ner på golvet för att sträcka ut.. *smile*

Igår var det kalas hemma för mellangrabben, med gående bord för gästerna.. En utmaning som heter duga för vårt lilla matvrak, som mer än gärna ställer sig upp mot diskbänken i både tid och otid..

Idag har det också varit kalas, men hos någon annan.. Även där gående bord med en massa väldoftande mat..

Spira har varit med på middagsbjudningar tidigare, men att ha hemmet fullt med gäster var något nytt..

Jag skulle kunna ha tänkt mig en viss ritual med Spira, inför varje gäst som kom in genom dörren.. men eftersom Spira varken skäller, hoppar, eller gör någon stor affär av att det kommer någon, brydde jag mig inte om det. Spira hälsade glatt på de gäster hon hann med och allting kändes bra!

Gällande maten som stod uppställd på köksbänken, skulle jag ha kunnat tänka mig att hålla Spira liggandes plats någon stans, men eftersom vi var så många personer runt omkring och eftersom Spira faktiskt höll sig i skinnet, så skippade jag det också..

Jag erkänner att jag var aningen orolig över hur Spira skulle kunna klara av utmaningen med ätande gäster i soffan.. och jag skulle kunnat ha tänkt att hålla Spira borta, under tiden som vi åt.. Men eftersom det var lite trångt vid bordet och Spira verkade inse problematiken med att lyckas komma åt något, så brydde jag mig inte om det heller!

Gästerna kom.. Gästerna åt.. Gästerna gick.. Och kvar blev vi i familjen, stolta över att vår matglada pälskling faktiskt hade klarat ett helt kalas utan några som helst problem!!

Kalaset som vi var på idag, gick över all förväntning!! Det var tredje gången som Spira var med på en middagsbjudning.. och med hjälp av en filt hemifrån, som jag lade ut på golvet bakom min stol, låg hon som ett litet ljus hela middagen igenom. Helt utan protester, lugnt och tryggt. Jag kunde till och med gå och hämta mer mat, utan att hon reste på sig!

Jag skulle kunna sätta upp hur många mål som helst, men valde bara precis de viktigaste.. vilket resulterade i världsklass, då Spira klarade av båda kalasen och båda utmaningarna galant!!
1. Att inte sno någon mat.
2. Att ligga stilla och behålla lugnet.

-Så ja, ni kanske kan förstå hur stolt jag är över min hund?!

Här är en bild från igår, när jag och Spira var ute på en snabbpromenad strax innan gästerna kom..

Idag hade jag veckans kortaste dag på jobb, vilket enligt rutin innebär tidigare långrunda än vanligt, tillsammans med min lilla "Spiris"..

Vanligtvis brukar vi åka till en av våra två favorit hundrastgårdar, men idag var det dags för promenaden jag väntat på.. Promenaden där Spira får gå lös hela vägen!

Eftersom vi bor i stan, med rätt så mycket trafik runt omkring, så har jag tidigare bara vågat ha Spira lös vid enstaka tillfällen på en speciell gräsmatta omringad av buskar och då med full fokus på boll och lek.. Allt annat har legat på vänt, på grund av att Spira varit rädd för mycket och för att bandet oss emellan inte varit starkt nog för att hon helt säkert skulle välja mig före att fly för sitt liv..

Men så idag var det dags..
Efter en och en halv, intensiv första månad tillsamman med min Spira, är förtroendet för henne mer påtagligt och det fortsätter att växa sig allt starkare för varje dag som går. Och vetskapen om att den faktiskt är ömsesidig, fick mig att ta beslutet om dagens äventyr, vårt nästa gemensamma steg i vår underbara utveckling..!

Det blev en lerig och någon halkig runda på cirka 2,7 km.. och Spira, mitt lilla hjärta, skötte sig verkligen jättebra! Hon hade full koll på mig, näst intill hela tiden.. De tre gånger hon gick lite för långt fram (enligt mig) passade jag på att gömma mig bakom en buske eller liknande.. Och jag måste ju bara skryta om hur super-duktig Spira är på att komma tillbaka och leta upp mig varje gång jag "försvinner"..!

Efter ganska så exakt 40 minuter, var mina fötter blöta in på strumporna och Spira hade lera upp till magen, men ingen av oss brydde oss speciellt över det.. Det var snarare en fröjd för oss båda! Spira hade fått springa fritt och jaga fåglar, som hon gladeligen hoppar efter.. Och jag fick bevis på att min pälskling trivs i min närvaro.. (och att vi behöver träna ännu lite bättre på inkallning! *smile)

När vi senare kom hem, var det rätt in i duschen för den lerigaste hunden tillbaka i stan.. Spiras allra första svenska dusch, tro det eller ej. Spira verkade dock inte lika inspirerad som jag.. (?!) fritt tolkat av mig.. *smile* Men det gick väldigt bra ändå. (Hon gillar kanske inte att duscha, men att bli torkad efteråt vet jag sedan tidigare att hon älskar..)

Här är pinan över och Spira tar välförtjänt igen sig på mattan, intill mig i soffan, i vardagsrummet..

- Älskade lilla trollpälskling, förgyller mitt liv..!!

A och O med träning, oavsett hundens ras, ålder, eller bakgrund, är att vara konsekvent!

Att ALLTID göra samma!

Håll hårt i regler - bättre med ett fåtal som följs, än med många som kanske bryts!

Uppmuntra och beröm hellre det som görs rätt och riktigt, än banna det som blir fel.

Ha tålamod!
- Tänk positivt, var envis, håll ut.. och ödsla med beröm!!

Ett förtroende är ingenting som görs på en dag.. Det krävs tid och engagemang, trygghet och mycket kärlek!

Att få en lydig hund, har ingenting med "få" att göra.. Ju mer man ger, desto mer får man tillbaka..

Lite som.. "Som man bäddar får man ligga."

Att straffa en 'olydig' hund har sällan den effekt som många kanske tror.. Enligt mig straffar det bara en själv. Jag tänker: "Hade du lyssnat, följt, eller velat ta order av någon som hade straffat dig, om du skulle råka misslyckas..?!
- Jag hade INTE gjort det, kan jag säga!!

Däremot är jag övertygad om att en trygg och lycklig hund skulle följa dig till världens slut och tillbaka..!!

När Spira kom till Sverige och blev min hund, var jag lika främmande för henne, som hon var för mig. Spira var då redan sex månader gammal, men helt utan allt det där som vi, här hemma, tar för givet. Och även om jag redan på flygplatsen, hade höga förväntningar inför vårt liv tillsammans, var det viktigt för oss båda, att jag skalade ner allting till bara precis grunden!

Steg 1.
Att lära Spira sitt namn:
I lugn och ro, uttala hennes namn. Vänta på ögonkontakt. Ge beröm i form av godis.

(Kan rekommendera att använda en klicker, vid all typ av träning, då den kan markera mer precis, när hunden uppnår önskat resultat. Krävs dock att först lära hunden att "klicket" innebär bra/ gott/ rätt..)

Steg 2.
Öka självförtroende, inbringa trygghet:
Ge tid i form av att inte stressa Spira in i obehagliga situationer. Att visa mig säker på min sak och absolut inte dalta med. Att jag, som en bra ledare/förare, nonchalerar det som faktiskt inte är farligt, så som stora trädgårdsstenar, mörka skuggor, fladdrande presenningar, högljudda ungdomsgäng eller underliga snömonster, även kallade snögubbar.

Under den senaste månaden har jag alltså klappat både stenar, stockar, betongsuggor, mm.. Jag har pratat pratat med snögubbar, konstiga buskar och skrämmande sopsäckar.
- Ett tips är också att gäspa, högt och tydligt inför hunden, då detta betyder "ofarligt" på hundspråk.. (Gissa om jag har sett "trött ut" när vi har varit ute på våra promenader..?! *hahaha*)

Steg 3.
Kärlek, kärlek, kärlek
Tid, mat, färskt vatten, promenader, mycket beröm.. Kärlek, kärlek, kärlek..!!