A och O med träning, oavsett hundens ras, ålder, eller bakgrund, är att vara konsekvent!

Att ALLTID göra samma!

Håll hårt i regler - bättre med ett fåtal som följs, än med många som kanske bryts!

Uppmuntra och beröm hellre det som görs rätt och riktigt, än banna det som blir fel.

Ha tålamod!
- Tänk positivt, var envis, håll ut.. och ödsla med beröm!!

Ett förtroende är ingenting som görs på en dag.. Det krävs tid och engagemang, trygghet och mycket kärlek!

Att få en lydig hund, har ingenting med "få" att göra.. Ju mer man ger, desto mer får man tillbaka..

Lite som.. "Som man bäddar får man ligga."

Att straffa en 'olydig' hund har sällan den effekt som många kanske tror.. Enligt mig straffar det bara en själv. Jag tänker: "Hade du lyssnat, följt, eller velat ta order av någon som hade straffat dig, om du skulle råka misslyckas..?!
- Jag hade INTE gjort det, kan jag säga!!

Däremot är jag övertygad om att en trygg och lycklig hund skulle följa dig till världens slut och tillbaka..!!

När Spira kom till Sverige och blev min hund, var jag lika främmande för henne, som hon var för mig. Spira var då redan sex månader gammal, men helt utan allt det där som vi, här hemma, tar för givet. Och även om jag redan på flygplatsen, hade höga förväntningar inför vårt liv tillsammans, var det viktigt för oss båda, att jag skalade ner allting till bara precis grunden!

Steg 1.
Att lära Spira sitt namn:
I lugn och ro, uttala hennes namn. Vänta på ögonkontakt. Ge beröm i form av godis.

(Kan rekommendera att använda en klicker, vid all typ av träning, då den kan markera mer precis, när hunden uppnår önskat resultat. Krävs dock att först lära hunden att "klicket" innebär bra/ gott/ rätt..)

Steg 2.
Öka självförtroende, inbringa trygghet:
Ge tid i form av att inte stressa Spira in i obehagliga situationer. Att visa mig säker på min sak och absolut inte dalta med. Att jag, som en bra ledare/förare, nonchalerar det som faktiskt inte är farligt, så som stora trädgårdsstenar, mörka skuggor, fladdrande presenningar, högljudda ungdomsgäng eller underliga snömonster, även kallade snögubbar.

Under den senaste månaden har jag alltså klappat både stenar, stockar, betongsuggor, mm.. Jag har pratat pratat med snögubbar, konstiga buskar och skrämmande sopsäckar.
- Ett tips är också att gäspa, högt och tydligt inför hunden, då detta betyder "ofarligt" på hundspråk.. (Gissa om jag har sett "trött ut" när vi har varit ute på våra promenader..?! *hahaha*)

Steg 3.
Kärlek, kärlek, kärlek
Tid, mat, färskt vatten, promenader, mycket beröm.. Kärlek, kärlek, kärlek..!!