Att aktivt lära sin hund nya saker är något som förgyller livet för både hund och människa..

Det mesta tränar vi medvetet, så som att sitta fint och ligga plats, att stanna kvar och att gå fint i koppel.. Men en sak, som man kanske inte tänker på att man faktiskt tränar dagligen, egentligen redan från första dagen valparna föds, är "välviljan av den mänskliga handen".. Något man märker först när den uteblivit..?! Det blir nämligen väldigt påtagligt, när man får hem en valp som vuxit upp i en bur, på ett hundhängn istället för i ett hem.. och som redan hunnit bli ett halvår gammal innan den introduceras för mys i soffa eller säng..

Jag skriver detta inlägg, då jag vill berätta om hur underbart det är när ens adopterade valp börjar inse hur gött det kan vara att leva.. Att inte behöva vara rädd för mörker då det alltid finns en matte eller husse i närheten som man kan söka skydd hos.. Att man kan krypa upp och lägga sig tätt intill och inte bara höra trygga andetag, utan också känna de..

Första gången jag tränade innebörden av "beröring" med Spira, (omedvetet) var i bilen på vägen hem ifrån flygplatsen i Göteborg. Hon låg tagen och trött, efter en lång resa från det "lilla" hon visste i Spanien, till ett okänt Sverige, med allt vad det innebär.. Jag satt i bilen på passagerarsidan, med Spira liggandes vid mina fötter och i stort sätt hade hon huvudet uppe mot mitt knä, hela resan hem till Malmö..

Vi kände inte varandra då, Spira och jag.. och jag ville så gärna visa henne att jag var snäll.. Så lite då och då strök jag henne över noseyggen upp över huvudet, ner bakom ena örat. Med en mjuk hand, lugnt och stilla.. Och även om jag inte visste om hon gillade det eller ej, tycktes jag ändå känna ett lugn i henne, då hon höll kvar huvudet och blundade..

Spira är en av de snällaste hundar jag träffat.. Hon älskar barnen och har inga som helst obehag om någon av de skulle lägga sig kloss intill henne under tiden som hon ligger och tuggar på något gott.. Barnen kan ta både leksaker och godsaker från henne utan några som helst tecken på att hon känner att hon måste försvara det som är hennes.. Och så har det varit hela tiden, vilket känns väldigt tryggt..

Precis i början dock, hade Spira (helt förståligt) lite obehag när man rörde vid henne efter hon hade gått och lagt sig för natten.. Något som jag fick erfara första gången, bara några dagar efter att hon hade kommit hem. Det var när jag skulle få henne från soffan till sängen, som hon morrade till (markerade) med tycke om att jag skulle låta henne vara, men slappnade av lika fort igen och accepterade sedan att jag klappade henne.. Idag behöver jag inte röra henne om hon har somnat i soffan.. Det räcker med att jag säger "Spira. Kom går vi in och lägger oss".. i samband med att jag släckt alla lampor, så reser hon sig själv och kommer.

Idag, kommer Spira självmant och lägger huvudet i mitt knä för att bli klappad.. Och det gör mig så lycklig, när vi ligger på golvet tillsammans och hon vänder upp magen mot mig för att bli kelad med. Om jag slutar, innan hon är nöjd, får jag en tass i ansiktet, som säger att hon vill mysa mer.. och jag kan inget annat än att skratta lite tyst för mig själv och fortsätta klappa henne över magen..

Spira på golvet tillsammans med vår dotter, som senare bäddar in Spira för att hon inte ska "fjysa".. en helt vanlig kväll hemma hos oss..