Idag hade jag veckans kortaste dag på jobb, vilket enligt rutin innebär tidigare långrunda än vanligt, tillsammans med min lilla "Spiris"..

Vanligtvis brukar vi åka till en av våra två favorit hundrastgårdar, men idag var det dags för promenaden jag väntat på.. Promenaden där Spira får gå lös hela vägen!

Eftersom vi bor i stan, med rätt så mycket trafik runt omkring, så har jag tidigare bara vågat ha Spira lös vid enstaka tillfällen på en speciell gräsmatta omringad av buskar och då med full fokus på boll och lek.. Allt annat har legat på vänt, på grund av att Spira varit rädd för mycket och för att bandet oss emellan inte varit starkt nog för att hon helt säkert skulle välja mig före att fly för sitt liv..

Men så idag var det dags..
Efter en och en halv, intensiv första månad tillsamman med min Spira, är förtroendet för henne mer påtagligt och det fortsätter att växa sig allt starkare för varje dag som går. Och vetskapen om att den faktiskt är ömsesidig, fick mig att ta beslutet om dagens äventyr, vårt nästa gemensamma steg i vår underbara utveckling..!

Det blev en lerig och någon halkig runda på cirka 2,7 km.. och Spira, mitt lilla hjärta, skötte sig verkligen jättebra! Hon hade full koll på mig, näst intill hela tiden.. De tre gånger hon gick lite för långt fram (enligt mig) passade jag på att gömma mig bakom en buske eller liknande.. Och jag måste ju bara skryta om hur super-duktig Spira är på att komma tillbaka och leta upp mig varje gång jag "försvinner"..!

Efter ganska så exakt 40 minuter, var mina fötter blöta in på strumporna och Spira hade lera upp till magen, men ingen av oss brydde oss speciellt över det.. Det var snarare en fröjd för oss båda! Spira hade fått springa fritt och jaga fåglar, som hon gladeligen hoppar efter.. Och jag fick bevis på att min pälskling trivs i min närvaro.. (och att vi behöver träna ännu lite bättre på inkallning! *smile)

När vi senare kom hem, var det rätt in i duschen för den lerigaste hunden tillbaka i stan.. Spiras allra första svenska dusch, tro det eller ej. Spira verkade dock inte lika inspirerad som jag.. (?!) fritt tolkat av mig.. *smile* Men det gick väldigt bra ändå. (Hon gillar kanske inte att duscha, men att bli torkad efteråt vet jag sedan tidigare att hon älskar..)

Här är pinan över och Spira tar välförtjänt igen sig på mattan, intill mig i soffan, i vardagsrummet..

- Älskade lilla trollpälskling, förgyller mitt liv..!!

A och O med träning, oavsett hundens ras, ålder, eller bakgrund, är att vara konsekvent!

Att ALLTID göra samma!

Håll hårt i regler - bättre med ett fåtal som följs, än med många som kanske bryts!

Uppmuntra och beröm hellre det som görs rätt och riktigt, än banna det som blir fel.

Ha tålamod!
- Tänk positivt, var envis, håll ut.. och ödsla med beröm!!

Ett förtroende är ingenting som görs på en dag.. Det krävs tid och engagemang, trygghet och mycket kärlek!

Att få en lydig hund, har ingenting med "få" att göra.. Ju mer man ger, desto mer får man tillbaka..

Lite som.. "Som man bäddar får man ligga."

Att straffa en 'olydig' hund har sällan den effekt som många kanske tror.. Enligt mig straffar det bara en själv. Jag tänker: "Hade du lyssnat, följt, eller velat ta order av någon som hade straffat dig, om du skulle råka misslyckas..?!
- Jag hade INTE gjort det, kan jag säga!!

Däremot är jag övertygad om att en trygg och lycklig hund skulle följa dig till världens slut och tillbaka..!!

När Spira kom till Sverige och blev min hund, var jag lika främmande för henne, som hon var för mig. Spira var då redan sex månader gammal, men helt utan allt det där som vi, här hemma, tar för givet. Och även om jag redan på flygplatsen, hade höga förväntningar inför vårt liv tillsammans, var det viktigt för oss båda, att jag skalade ner allting till bara precis grunden!

Steg 1.
Att lära Spira sitt namn:
I lugn och ro, uttala hennes namn. Vänta på ögonkontakt. Ge beröm i form av godis.

(Kan rekommendera att använda en klicker, vid all typ av träning, då den kan markera mer precis, när hunden uppnår önskat resultat. Krävs dock att först lära hunden att "klicket" innebär bra/ gott/ rätt..)

Steg 2.
Öka självförtroende, inbringa trygghet:
Ge tid i form av att inte stressa Spira in i obehagliga situationer. Att visa mig säker på min sak och absolut inte dalta med. Att jag, som en bra ledare/förare, nonchalerar det som faktiskt inte är farligt, så som stora trädgårdsstenar, mörka skuggor, fladdrande presenningar, högljudda ungdomsgäng eller underliga snömonster, även kallade snögubbar.

Under den senaste månaden har jag alltså klappat både stenar, stockar, betongsuggor, mm.. Jag har pratat pratat med snögubbar, konstiga buskar och skrämmande sopsäckar.
- Ett tips är också att gäspa, högt och tydligt inför hunden, då detta betyder "ofarligt" på hundspråk.. (Gissa om jag har sett "trött ut" när vi har varit ute på våra promenader..?! *hahaha*)

Steg 3.
Kärlek, kärlek, kärlek
Tid, mat, färskt vatten, promenader, mycket beröm.. Kärlek, kärlek, kärlek..!!

Just nu, i skrivandes stund, sitter jag mitt i en becksvart hundrastgård och tittar på ett lysande rosa halsband röra sig över gräsmattan.

Jag och Spira tränar mörker (att inte vara rädd) och jag måste säga att hon är fantastiskt modig, min lilla pälskling!!

Precis som Spira, har jag också en lampa på mig, så att vi kan hålla koll på varandra.. Rätt ska vara rätt, tänker jag.. och dessutom så kan jag "gömma mig" väldigt nära, bara genom att hålla för lampan.

Roligt att se hur duktig hon är på att hålla koll på mig.. (något som andra hundägare nämnt för mig tidigare, men som jag då inte själv lagt märke till pga. andra hundar och samtal med deras förare..)

Hur som helst.. Då och då kommer det en cyklist eller någon gåendes på cykelbanan utanför rastgården och Spira är fantastisk på att varna genom att morra tyst. Hon morrar och kommer och sätter sig intill mig och det räcker med att jag uppmärksammar "faran" genom att bekräfta hennes varning med "jag ser" så blir hon tyst.

Från att ha varit rädd för att gå ut, efter mörkret har lagt sig, vågar nu Spira, efter många kvällars träning, att gå "ensam" (okopplad i rastgården) så långt som cirka 30 meter ifrån mig.. Och jag är så stolt!!

Passar också på att berätta, att det där med inkallning går bättre och bättre och skryter lite med att hon kommer till mig trots att det finns andra hundar som man kan leka med.. *smile*

Flitiga AmigosMios vänner, har uppdaterat facebooksidan med härliga hund-i-snö-bilder, medan vi i Malmö har gått i lera och väntat.. Men så igår (onsdag 9/11) kom äntligen dagen då snön även nådde oss..

Även om det inte var så mycket, knappt täckande över marken, blev reaktionen ändock upplevelserik.. Lika lycklig som alltid studsade Spira ut genom porten inför sin morgonrunda, men stannade tvärt när hon upptäckte att landskapet hade ändrat färg.. Med några försiktiga steg gick Spira ut i den vita massan, stannade och körde nosen i marken för att inhalera alla dofter som fastnat i snön.. Sedan bar det av.. Med rådjurslinkande skutt studsade hon vidare till den intilliggande gräsmattan för att tvärnita, kissa och skutta vidare.. Resten av rundan höll hon nosen i marken likt en grythund.. Den ultimata jakten på kaninbajs..?! 

En stund senare, efter mat och lämning av barnen på skola och förskola, åkte vi till hundrastgården för att bekanta oss lite mer fritt med snön.. Dagens utmaning blev att våga sig fram till den stora snöbollen, som någon hade rullat mitt i rastgården.. En snöboll som var ytterst obehaglig till en början, men som sedan efter övervunnen rädsla ignorerades helt.. 

Jag hann filma en liten stund innan det kom kompisar som förgyllde upplevelsen..

För varje dag som går blir vår "lilla" Spira allt mer säker på sig själv och rädslan för andra hundar är nu näst intill obefintlig.. Så nu har träningen med andra hundar utvecklats till att kunna låta bli att hälsa.. Något som inte alltid är så lätt när man är en leksugen valp. *smile* 

Jag vet inte om ni minns tv-serien "Alf" som gick på tv för en herrans massa år sedan..?! Men det finns de som kan se vissa likheter, mellan den lilla rymdvarelsen och mitt lilla hjärta..*smile*

- Är du en av de som ser likheten..?!

Vår första månad tillsammans har passerat och bandet mellan mig och Spira knyts allt starkare..

..men så är det ju också -Spira & Jag- tillsammans i både vått och torrt. *smile*

(Trodde att Spira skulle vägra regniga dagar, men icke! Vi njuter! Det bästa med regnet dock, är handduken som väntar där inne.)

Att Spira gillar att tugga på i stort sett allt, är en av de saker vi jobbar mest på.. Och även om hon fortfarande tar saker hon inte får, så måste jag ändå berömma mitt hjärta, då hon blir bättre och bättre på att ta sina egna saker. Utan att överdriva har hon säkert ett tjugotal olika grejer att välja på, men grisen är den som hon gillar bäst..

När man får hem sin valp, vanligtvis som betydligt yngre än ett halvår gamla, är det viktigt att lära den att människohanden är snäll och vill gott.. något som Spira saknat i sin uppväxt på hundhemmet i Spanien. Inte för att hon har blivit skadad på något vis (!) men att kela är också något vi tränar på.. Och i morse låg hon faktiskt i mitt knä för första gången. Avslappnad med njutning, helt utan obehag!

(Bilden visar dock när hon "bara" har sökt sig nära, då kameran var utom räckhåll under tiden som hon låg i mitt knä..)

Varje dag händer det något nytt och varje dag ser jag hur min lilla Spira blir mer och mer trygg i sig själv och med sin plats vid min sida.

Att Spira var rädd för mörker, till exempel, är bara ett minne blott, då vi har bekämpat mörkrets "monster" genom att vara på olika rastgårdar utan större belysning.

Med andra ord.. det tar sig! *smile*

Träning tillsammans med hunden är något vi gör för att vi människor vill, för att vi tycker att det är roligt.. Vi vet att det är en viktig del av grunden till ett bra liv tillsammans och för att knyta band och utvecklas som ett team, utmanar vi både hunden och oss själva med olika övningar och aktiviteter. 

Träning behöver dock inte alltid innebära så jätte-avancerade övningar.. Som matte till en adopterad gatuhund från Spanien, insåg jag ganska så snart efter Spiras hemkomst, att precis ALLT var "träning" för min efterlängtade halv-åring.. En sådan enkel sak (för oss) som att gå upp eller ner för en trappa, hoppa in i en bil, att åka hiss, eller bara gå in eller ut genom en dörr.. var till en början de största utmaningarna som Spira mötte dagligen. 

Personligen tror jag på att inte göra saker och ting svårare än vad de är..

Jag försöker förstå hur min Spira kan tänkas se på världen och påminner mig om var och vad hon kommer ifrån.. Inte för att det kanske egentligen spelar någon roll i det långa loppet, men jo det anser jag nog ändå att det gör..?! I alla fall nu i början, säg ett år till kanske, eller två..?! Det får tiden utvisa..

Allt vi gör tillsamman, Spira och jag, ser jag som en vinst..

- Folk tror nog att jag är knäpp ibland, när de ser eller hör mig jubla över hur duktig min hund är som kissar på (för henne) helt okänd mark..?! Eller när hon går över gallermattan innanför porten på väg in eller ut..?! Folk ser bara en hund som går genom en dörr.. Jag ser en hund som från början har behövt flera minuter för att ens våga sig in och som sedan strykit sig längst kanten för att mattan innanför porten har gett henne obehag.. Jag ser en hund som var osäker, men som nu har övervunnit sin rädsla och är inne (eller ute) på bara några sekunder, med alla fyra tassarna över mattan..!!

Följande tänkte jag visa er tre stycken filmer..

(med hopp om att tekniken vill samarbeta?!)

Övningen vi gör, går ut på att Spira ska stanna upp, stilla sina sinnen och slappna av. Vi börjar med att gå till en öppen plats, utan överdrivet många saker att lukta på. Jag ställer mig med ena foten på Spiras koppel och säger stanna och väntar sedan på förväntat resultat, då Spira lägger sig ner och kopplar av. Det är först när jag märker hur hon slappnar av i kroppen som jag säger ok till att gå vidare.. Hon får INTE lov att gnälla! 

Film 1: 

Spira är rastlös och vill absolut inte koppla av.. (Ber om ursäkt för de hemska ljudet i bakgrunden i början på filmen.. Det är mina barn som rockar loss inomhus med öppet fönster.. - läs: hjälper min och Spiras träning gällande plötsliga ljud/störmoment..)

Film 2:

Några minuter senare, andra gången vi gör samma övning, att stanna upp och koppla av, tar det inte riktigt lika läng tid som tidigare..

Film 3:

Titta och förstå hur jag njuter.. Min underbara hund på vårt tredje försök.. *smile* 

Och med detta sagt och visat, önskar vi alla en riktigt bra dag!